Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klafsande golftiljorna, i det han sade: “Fall icke,
kära mor! fall icke!w
Gumman märkte till sin stora sorg och
grämelse den missaktning han visade henne, en
missaktning som icke kändes mindre tung därför att
hon, som det tyktes henne, gjort sig förtjänt däraf
.genom sin oförsiktighet att dricka mera än
hennes svaga hufvud talte vid. Hon föll ned på sina
knän och bad sin Herre och Frälsare om
förlåtelse för sig själf och för dem, hvilka vågat
gäckas och skämta i ett rum, där värdinnan låg på
bår och dock icke blef lämnad .i ro.
Han försökte ännu skämta; men det gick
icke. Ett stramt allvar hade lagt sig öfver hans
•anlete.
Följande dag firades bröllop i Hindersby,
•dit sjukdomen ännu icke hunnit.
Herman begaf sig dit.
“Hvarthän?“ frågade en af byamännen.
“Undan döden!“ svarade han.
Kommen till Hindersby dansade han kry och
glad som om ingenting händt. Han var i
bygderna känd som en yr och öfverdådig skämtare
och ville nu yttermera visa, att ingenting kunde
bringa hans sinne ur jämvigt.
Men midt under en “jänka“ kände han
plötsligt liksom tvänne hvarandra korsande knifstygn
gå genom sin mage uppifrån nedåt, från höger
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
