Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engång stod hon och bäddade upp sin säng,
då Ester kom in. Hon skulle just breda täcket
öfver sängen, men fälde det, i det hon klagade:
“aj! aj!“
“Tar’ e’ nu åter?“ sporde tjänstflickan.
“No’ tror ja1 att he’ blir men död,“ svarade
den gamla.
“En gång skall Ni ock dö,“ svarade Ester.
Orden hade halkat öfver hennes läppar, innau
hon märkte hvad hon sagt. Svärmodren spratt
till; det hade gått som en elektrisk stöt
genom henne; den ännu täta, ned längs ryggen
hängande hårpiskan hoppade till och hennes
händer fälde täcket och flögo uppåt. — “dö
liksom alla andra,“ tilläde svärdottren för att
mildra intrycket af sina ord. Detta hade alt
tilldragit sig*, inom ett ögonblick. Svärmodren
hade åter fått tag i täckvården och bredde tyst
och stilla täcket öfver sängen som hade
ingenting ovanligt sagts eller hän dt.
Några veckor senare hade gumman oturen
att med armbågen knuffa mot rutan, som
klingande sprang i stycken. Ester sprang
storskrikande upp från stolen, tog gumman i armen och
slängde henne från fönstret på det att hon “icke
skulle söndra en ruta till,“ såsom Ester uttrykte
sig.
“Däng icke, kära Ester, “ sade svärmodren
med den hårdt pröfvades milda och lugna tonfall,
CO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
