Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ville gömma — och det hade de ju ock —
en hel lång bedröflig historia.
Så snart de kommo på vägen förvandlade sig
känslan af skam och ynkedom i harm och ovilja
och de täflade i att banna henne och sporde
slutligen hvad henne egentligen fattades — de sporde
det med värme och öfvertygelse liksom de icke
vetat det. “Fattas Ni värkeligen någonting?“
“Jo, nog fattas mig mycket, nog,“ svarade
den gamla. “Låten mig flytta bort redan i
morgon; jag orkar icke hålla ut längre. Fast jag
kantänka skall vara mor och svärmor i huset,
blir jag likväl så agad från bägge sidor, att icke
huggormsynglet engång hugger värre på sin mor“.
Och så brast hon igen ut i våldsam gråt.
De hade emellertid hunnit genom den djupa
skogen och voro nu invid byn.
“Nej, men om Ni icke upphör att gråta och
hålla oss till spektakel för Gud och världsens
människor, så — —“, sade Ester och höjde upp
sin krampaktigt knutna hand.
“Så, så,“ sade Pär och böjde raskt ned
hennes hand. “Kom dock ihåg, att det är min mor.“
Det såg ut att randas bistra tider for
Storstu och det var mycket fråga om att taga barnen
ifrån skolan. Man försökte å andra sidan
hushålla, men det var en hushållsaktighet som var
missriktad. Då man icke uppfylde sina plikter
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
