Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selu skuggar med handen för ögat för att tydli*
gen kunna se hvem den kommande är.
Han går fram mot henne och frågar:
“Känner Ni mig icke mer?“
“Aha!“ säger hon och rynkorna i hennes
anlete begynna nervöst skaka, hon torkar handen
på förklädet och räcker den fram till hälsning.
Han fattar häftigt hennes hand och skakar den
hjärtligt. “Eskil, Eskil! Gud är alltid nådig!
Aldrig trodde jag, att mina ögon skulle ia se dig
mera,“ säger hon gråtande. Han höll hennes
hand fortfarande i sin; men trots sin långa
bortavaro omfamnade han icke sin moder, kyste
henne icke; allmogen är reserverad och visar ogärna
dylika ömhetsbetygelser. Hon grät så
våldsamt, att hela hennes stofthydda skakades. Äfven
Eskil kunde endast med stor viljeansträngning
tillbakahålla tårame. Han förstod nog, att
modren grät i glädjen; men han såg äfven, att
mycket hvilade tungt på hennes hjärta; han såg, att
hon lidit mycket under tiden. Eör att bemästra
sin rörelse och afleda sin uppmärksamhet utåt,
företog han sig att se omkring sig i stugan. Den
var oförändradt i samma skick som då han för
tolf år sedan lämnade den. Den var rymlig;
men så hade den ock varit afsedd att bebos af
hela hushållet, värdinna och värd inberäknade.
De två kamrarne på andra sidan om förstugan
hade då blott begagnats som “främmand1-kamrar.u
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
