Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gassade sig i solskenet. Den inre rösten svarade
honom, att det fans ett lif efter detta; men där
låg den fördömda kalfven. Hade icke ändå när
alt kom omkring herr Sivén rätt. Hade icke
äfven konsuln åsyftat detsamma. Och slutligen
hade icke äfven den supige f. d. studenten —
han som hade ett så ljust hufvud och varit med
om att raka ryska prästen — hade icke äfven han
sagt, att det icke finnes något lif efter detta.
“Den som blott visste!“ tänkte Pähr.
“Skulle jag dock kunna slingra mig undanf
Nej, nej, det är dock bäst att låta bli! Icke går
jag och med öppna ögon svär mened! Icke går jag!w
Så satt Pär och resonnerade för sig själf och
då han kommit till slutet, började han om igen
från början. Och i svindlande fart gick det. Han
liknade en ekorre, som springer omkring i det
snabt rullande hjulet och som, då han upphör att
trafva, är lika långt kommen, som då han började.
Pär ropas in. Det kläcker till i hjärtat på
honom. Han tager några osäkra steg mot dörren.
Hjärtat klappar, så det gör ondt i bröstet på
honom. Hans ögon ha en matt feberaktig glans,
förorsakad af grubbel och nattvak. Han biter
tänderna samman och axlar sig liksom för att
skaka bort ängslan och fruktan, hvilka i dag
tyckas olösligt hakat sig fast vid honom.
Han stiger käkt in genom dörren.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
