Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kommer ut på landsvägen. “Månne jag
sade någonting?w spörjer han sig själf. Han
tröstar sig med, att han icke sagt något; ty då
skulle de nog examinerat honom längre. Så
tager han åter på hufvudet och kommer åter ihåg
sin första kostliga idé vid uppvaknandet: att han
svimmat i följd däraf, att djäfvulen rykt själen ur
kroppen på honom. Han slog sig med knytnäfven
mot pannan, i det han sade: “hvad kommer åt
mig?“ Jag går ju i yrsel och dröm midt på
ljusa dagen? Fins det engång en djäfvul? När
man är död, så är man död. Och han ser åter
framför sig den på bärgsklacken liggande kalfven,
som solade sig, och bredvid står herr Sivén och
pekar på det multnade benranglet och grinar. Men
huru det är, tycker han, att Sivén har bockfot
och då han tager honom i närmare skärskådande
finner han, att det är djäfvulen i egen hög
person. Det var sålunda djäfvulen som bott hos
honom. Så kan ock Belzebub antaga hvilken
gestalt som hälst, när han vill locka människor i
fördärfvet. Så slipad han är! Sedan han nu
rykt till sig Pärs själ, stod han där och
skrattade och pekade på den multnade kalfven, som låg
och gassade sig i solskenet på bärgsklacken.
Pär vaknade åter upp ur sina drömmar,
stannade och slog sig åter med den hårda knytnäfven
mot pannan. Så vände han sig om för att se,
huruvida någon observerade honom. Det var då
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
