Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, kan man icke få vara i fred?w snarflade
han till.
Mot middagen steg han upp och gick ut.
Med de egna talade han ej något, men sökte
komma i samspråk med de äldre männen i byn.
Han hade ett trängande behof att tala om eden
och dess afläggande. Man märkte tydligen, att
han ville utforska den allmänna meningen om sig
i detta hänseende. De voro å sin sida nyfikne
att fa klarhet i den mystiska tilldragelsen och
sporde honom om ett och annat och läto honom,
utan att själfva vilja det, märka sina innersta
tankar om saken.
Slutligen sade en som för sin pratsamhet af
byfolket kallades Slåter: “Men säg mig nu —
icke gör det ju någonting; vi äro ju alla goda
vänner och grannar — hvarför skulle du
egentligen svära mened?“
Pär öppnade munnen liksom till svar och
kinderna darrade nervöst; men orden stockade sig
i halsen. Tanken stod stilla och han vardt tyst
och stum. Utan att tala något, vände han upp
längs tåget, som gick genom skogen. Där vägen
böjer sig invid den med småskog bevuxna
bärgs-klacken, mötte han Ester.
Hon hade hört alt och kom nu uppskrämd
för att söka honom. Han kom med en påk i
handen. De studsade hvardera. Hon såg hans
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>