Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fatt på fa ans tankar, vandrade hon sin väg. Hon
följde en liten spång, som på andra sidan
Majviken slutade vid en långt i sjön utskjutande
udde, som heter Skaije.
Den är på sina ställen blott ett par fot bred,
men väl 200—300 fot lång. Då vattnet stiger,
gömmer det sandbåltet och då höja sig ofvan
vattenytan i ett enda långt grund blott de talrika
stenar med hvilka hafvet i en urtidg arnerat udden.
Fortsättningsvis bildar det ett alt högre
bälte af sand; de väldiga vågor, som ute från
hafvet gå på hvar sin sida om den gentöfver
liggande Timmerholmen mötas nämligen här och
hoppa som små hvita lam på och öfver
hvarandra, då det stormar där ute.
Nu var det lågt vatten och Maria släpade
torra granrisruskor, på hvilka den
omkringliggande, oansade skogen hade ett sådant öfverflöd, ned
på Skaijets yttersta spets.
Någon timme efter solnedgången antände
hon riset, och Johanne-elden, som i
“nattnordan-brisenw snart fladdrade högt, spred sitt
flammande sken öfver fjärden.
Länge töfvade det icke, förrän båtar
började visa sig ute på sjön. Snart sågs ock en stor
jakt komma för lätt bris framglidande mot Skaije.
wHan seglar bara grannlåter,w sade den gamle,
som med vatten i ögon och mungipor, kom
nedgående längs sandudden och med dessa ord
an-1*24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
