Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Herre Jesus; Är det icke Erika?u
utropar modren, i det hon från väfstolen blickar ut
genom fönstret. Fadren, som är skomakare,
bojer sig tram öfver disken, äfven han. En
flyktig, knapt märkbar färgskiftning drager öfver
hans panna. Han säger dock ej ett ord, utan
tager åter ihop med arbetet.
Snön knarrar lätt på trappan, Erika stiger
in i förstugan. Där stannar hon. Hon håller
klädesbyltet mot väggen och borrar sitt
tårdränkta ansikte djupt i kläderna.
Hon står skam full och gråter bittert.
Hennes husbondefolk hade jagat henne ur tjänsten
och det for — sonens skull. Hvad skulle
hennes hederliga föräldrar tänka om henne! Hvad
skulle de säga åt henne ? Skulle de jaga henne
bort, äfven de, och skulle hon då med sin sorg
ensam och utan hem och utan stöd fa drifva
kring världen?
Dörren öppnades. Det svindlade för hennes
ögon. På stegen hörde hon, att det var fadren;
men hon vände sig icke om.
Han kastade en enda lång blick på henne.
“Stig in!“ ljöd det kort och strängt. Hon
vände sig ofrivilligt om, men vågade icke
se upp. Hon trodde att han skulle slå till
henne omildt och hårdt såsom det någon gång
händt i hennes barnaår, då han var otålig och
vid dåligt lynne. Hon hukade sig därför
in-164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
