Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - UR EN LAPPMARKSSOCKENS KRÖNIKA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu komma vi till en mörk punkt: ordnandet av
skolväsendet. Genom 1842 års skolstadga förordnades, att varje socken
skulle hava en skola, att läraren utom husrum och ved skulle
hava i lön 16 tunnor spannmål, varav hälvten in natura och
hälvten ersatt med pengar, 53 r:dr 16 sk:g b:co, varjämte fattiga
församlingar kunde få statsbidrag. 1843 förekom denna sak
första gången till behandling i sockenstämman, då domkapitlet
uppmanade församlingen att inrätta en skola. Kyrkoherden
Fjellner sökte med all kraft få stämman till att söka statsbidrag
för en skolas inrättande. »Allmogen betygade sin tacksamhet
för den omsorg en god och upplyst regering fogar för deras
moraliska och ekonomiska bildning, men ville likväl andraga
de af lokala förhållanden oöfvervinneliga hinder, som ständigt
ligga denna i norden långt aflägsna socken till last och torde
måhända till intet göra äfven denna för dess väl tillämnade goda
inrättning; nämligen på det sätt, att den anser, det Kungl. Maj:ts
nådiga stadga — — — icke möjligen kan röra lappmarken,
allra helst som dess inbyggare äro ifrån all personlig bevillning
befriade. Dessutom anföres församlingens vidsträckthet och
invånarnes fattigdom. Publiciteten (!) ville äfven hafva anfört,
att inom Lycksele lappmark finnas Missionsskolor, där lappska
barn få sin nödiga utbildning i Christendom, och att den Svenska
Allmogen tror sig någorlunda hjälpligt sjelf kunna undervisa
sina barn», vårföre församlingen enhälligt beslöt att icke besvära
staten med något bidrag.
Ordföranden gjorde förgäves föreställningar. När ingenting
hjälpte, förklarade han, att han ville höra lappska allmogen, om
de ej skulle vilja hos Kungl. Maj:t begära löneförhöjning åt
lappkateketen, med vilkor att denne skulle förpliktas att i ett
rum i prästgården, som pastorn upplät (han hade tre rum och
kök), undervisa de barn, som därtill kunde anmäla sig, men då
vägrade alla att underskriva protokollet.
Saken var sedan flera gånger föremål för överläggning
med samma resultat. Äntligen beslöt man den 5 april 1847 att
inrätta en »flyttbar» skola, så snart någon sökande till
befattningen kunde erhållas. Men beslut och handling äro icke alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
