Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - PRINS BERNADOTTES BESÖK I LANNAVAARA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock gällde deras färd icke blott att få uppleva den
minnesrika dagen att få se, på nära håll se, få alldeles riktigt
beskåda och t. o. m. även få tala med en kungason — ehuru
väl detta för de flesta var huvudsaken — utan här gällde även
frågan om själva missionsskolan, huruvida nämligen den
fortfarande skulle förbliva i Lannavaara eller förflyttas till Soppero.
Emellertid fiffade och fejade man i de få gårdarna där
uppe i Lannavaara, särskilt i föreståndarens hem, där prinsen
skulle bo, ty den 3 februari nalkades skyndsamt.
Redan ett par dagar förut hade en och annan lapp och
nybyggare med hustru och barn anlänt för att inte komma för
sent, eller också hade de icke sett till någon almanacka. På fredagen
kommo än fler, och på lördagen liknade Lannavaara en mycket
besökt marknadsplats, dit folk och renar, men även en och
annan häst hela dagen från den tidiga morgonstunden
tillströmmade från alla håll och kanter.
Varje beskäftig gumma och flicka, som med viktig,
hemlighetsfull uppsyn visade sig på trappan eller i dörren, begapades
och utfrågades av hopen ute på gårdplanen som ett orakel; och
i medvetande av sin betydelse och värdighet att möjligen få
betjäna den höga gästen antog hon en min, som om hon aldrig
i sina dar gjort annat än mottagit prinsar.
Inne i rummet hade föreståndarinnan, den präktiga fröken
S-borg, bråttom nog. Visst kändes det stundom oroande och
gruvsamt. Hennes lugna värdighet hade råkat liksom en smula
ur sina gängor. Och vem undrar därpå? Biskopar hade hon
nog någon gång mottagit, och som värdinna hade hon även stått
i spetsen för anordnande av både visitations- och
installationsmiddagar, men det hade varit bara biskopar, och det till på
köpet i trakter, där man ju ändå hade tillgång på ett och annat.
Men prinsen var prins, en riktig prins, och hon skulle nu
mottaga honom här i Lannavaara, där man fick åtnöja sig med vad
obygdey kunde åstadkomma, såsom renstekar, rentungor, renmärg,
rensadel och i lyckligaste fall norsk abborre. Dock, prinsen
måste åtnöja sig med vad huset fömådde. Annan utväg fanns
icke. Och så gjorde hon som hon ofta brukade, hon tog näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
