Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LULEÅ STIFT.LITET STATISTIK M. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma till dem. Därför äro också prästerna här uppe i stor
utsträckning resepräster, och den största stugan i byn blir för honom
en kyrka. Det blir en mycket ansträngande tjänstgöring, ofta
förenad med, risk för hälsan, kanske för livet. »Pastorn kommer!»
är ett glädjebudskap överallt, som sprides med en otrolig
hastighet. Från alla hus i trakten samlas man till gudstjänst och
ofta även nattvardsgång. Och rummet fylles till brädden av
människor, som sålunda fira sin för våra trakter karaktäristiska
byhelg. Så går pastorn ut och besöker sjuka och fattiga, är allas
vän och rådgivare och mötes av en gästfrihet och välvilja, som
måste värma hans hjärta och bliva hans enda stora belöning.
Dessa ofta flera veckor varande husförhör eller predikoresor uti
de avlägsna byarna äro i dessa församlingar av en utomordentlig
betydelse och kunna kanske bäst förklara uppkomsten och
fortlevandet av kärleken till kyrkans gärning. En annan förklaring
torde vara, att ensligheten, den allvarliga naturen och kampen
mot oblida klimatiska förhållanden riktat människornas blickar
inåt och uppåt och hos dem skapat ett djupt religiöst behov.
Det nordligaste Sverige har också i forna dagar haft sina
andliga vägrödjare av en stor måttstock; deras verk är icke dött.
Och många, som ännu in i våra dagar vandra i deras fotspår,
ha sökt likna dem i nit och självuppoffring.
Man får nu ej av denna skildring, som rättvisligen måst
bliva ganska ljus, draga den slutsats, att det tyckes vara rätt så
bra som det är. Nej, nya tider stunda, brytande in över
ödebygderna med gott och ont och ställande nya krav på kyrka och
präster. Och därförutom — fråga en nordsvensk prästman, om
han någonsin känner sig ens tillnärmelsevis hinna med, vad han
ville och borde för sin församling, om han är, den du väntar
honom vara, skall han svara dig, att han förmår ringa, ofta en
ytterst ringa del av vad som tarvas. Han är endast en människa,
och hans kraft måste hava en begränsning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
