Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LAPPMARKSPRÄSTER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid högmässan fungerade tre av oss som predikanter och
en som liturg. Vid aftonsången firades nattvard. Vi
predikade på fyra språk: lappska, norska, finska och svenska,
det senare tolkat till lappska.
Efter högmässan samlades folket på kyrkobacken, och en
gammal lapp tog till orda och talade till sitt folk med
hänförelse och värme. En annan lapp står ensam vid en grav
och ett kors och sjunger en psalm. Två kvinnor omfamna
varandra och vagga av och an i liikutuksians rytm. Ett
egendomligt friluftsmöte.
Måndagen skulle vara vår sista dag, dagen före
uppbrottet. Våra förhandlingar den dagen inleddes på ett sätt
som jag aldrig kan glömma. Smith hade inbjudit en av sina
församlingsbor, en ung lapp på en 30 år, som jag redan på
söndagen hade iakttagit, då han blott hade ett öga. Prästen
ber denna lapp berätta för oss om sin omvändelse och om
sin syn på syndernas förlåtelse. Det var ju den gamla
vanliga vägen från mörkret till ljuset, från synden till Frälsaren,
men ändå grep mig denne mans framställning, där han
enögd sitter och överlycklig berättar i detalj om sitt möte med
Gud, om sin flykt och om sin kamp och om Guds seger i
honom. Han hade varit en av de största rentjuvar inom sitt
distrikt, fruktad av alla. Men så kom fruktan och oron över
honom själv för fyra år sedan. Han kunde ej minnas någon
yttre anledning. Guds ord hade han ej hört eller tänkt på
på många år, hade med försiktighet undvikit sådant. Men
oron kom, medan han gick där ensam borta i fjällen och
det just över honom, som ej varit van att frukta för
någonting, varken för Gud eller människor. Han letade upp en
kamrat, då det blev som svårast och oron ville kväva honom.
Vännens ord verkade ungefär som klosterbroderns ord till
Luther, då denne stod inför sin kris. Guds ord och bönen
blevo emellertid de två hävstängerna i hans nya liv, det var
närande bröd och frisk luft för den nye pilgrimen. Och så
glad som han var, och glädjen växte, sade han, för var gång
han fick berätta om Guds under med honom. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
