Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - BRYTNINGSTIDER I MIN FÖRSAMLING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrland. Dessa ord kunde ha sagts just om vår församling.
Fosterlandsstiftelsens självständighetssträvan gent emot
kyrklig verksamhet tenderar här i sin organisation till
församlingsbildning. Med sina många ombud i olika delar av
församlingen och kanske än mer genom rädsla för och avoghet
emot allt, som misstankes vara kyrkligt, emedan det då icke
kan vara sant gudligt — har rörelsen blivit sorgligt nog
inmängd med mycket partisinne. Tendens till detta har i
långliga tider slumrat, fastän det först nu kommit att synligt
framträda, kanske i medvetande av sin styrka.
Då jag efter 6-årigt arbete här, varunder jag mer och
mer blivit viss i min uppfattning härutinnan, framlade, för
att möjligen förhindra en bristning, en tudelning, under en
husförhörsresa 1918 ett förslag till att samla alla
missionsvänner, som under pastors ledning ville verka för
församlingslivets höjande och tillväxt i Kristus, då blottades ovan nämnda
inre skiljaktigheter. Det var meningen att få till stånd
en missionsstyrelse med representanter från olika delar i
församlingen, vilken styrelse också skulle bl. a. ha att ordna
och leda lekmannaverksamheten. Sålunda var programmet
inre och yttre mission, sådan den mött oss i Kyrkans och
Stiftelsens arbete. Till en början upptogs förslaget med
både glädje och förstående. Många hade just gått och
väntat på något sådant och kände, att detta var, vad vi
behövde, öm inte församlingen skulle utveckla sig till en
vrångbild av församling. Men jag hade icke rest mer än
halva socknen, då jag fick märka, att motvind började
blåsa. Nu kommo alla möjliga invändningar, förmodanden
och misstankar fram. Och när i sak ingenting återstod att
anmärka hette det: »Om vi finge tro, att det verkligen
vore menat, vad förslaget bjuder, vore det verkligen gott
men––––––» Till sist gjordes ett sådant nummer av detta
förslag att församlingen en tid företedde bilden av en
sjudande gryta. Synnerliga anstalter vidtogos för att rädda
Stiftelsens sak, som förmodades vara i största fara. Detta
ehuru förslaget ville ge två tredjedelar av insamlade medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
