Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om lappmarksbons läsning och lappmarkslitteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och studielust i allmänhet mörk, fångar ögat desto hellre varje
liten glimt av enskilda undantag. Ja, man är benägen att
förstora dessa ljuspunkter, så de bli som det lysande,
flammande norrsken, som endast Lappmarken kan uppvisa. Låt
oss åtminstone likna dem vid stjärnor i den mörka natten.
Eller vad sägs om följande ex. För några dagar sedan gav
mig en officer, som varje år brukar fara mellan kyrkbyarna
i och för mönstring, en gåta att lösa. »Vad gör
gästgivarmor i V. by, när hon separerar mjölken?» »Hon läser
i en bok». Det är den enda stund på dagen, som hon
brukar få ledig till läsning. Men så använder hon den
ock samvetsgrannt därtill, vilket kan bevisas av många resande.
Några veckor tillbaka var en femtioårs man uppe på
mitt rum, fick syn på ett nyligen hemkommet bokverk på
ett trettiotal band, grep en av böckerna, bläddrade, läste och
sade till slut: »Jag önskar, att jag vore förgångsgubbe, så
jag hade tid att läsa allt det här». Första gången jag såg
denna bonde i hans hem, satt han i den sena kvällen
tillsammans med sina båda halvvuxna barn och läste böckernas
bok. Ett ljust minne. För jämt ett år sedan skjutsade
mig vid ett bybesök en man på 30 år. Han föreföll till en
början mycket sluten. Riktigt på traven i samspråk kommo
vi emellertid, så snart jag fick visshet, att just han var en
av de två unga män, som där i skogarna företagit sig att på
egen hand, så gott sig göra lät, studera kyrkohistoria, latin
och grekiska för att bättre kunna bedöma de olika
kristendomsriktningarna, bekännelseskrifterna och Nya Testamentet.
Heder åt sådan läsning på lediga stunder!
En folkskoleinspektör berättade en gång, vilket stort nöje
han under sina långa inspektionsfärder haft av sin
skjutsbonde, en äldre finsktalande man. Denne kunde sin
svenskhistoria. Inte bara så där i allmänna drag. Utan när t. ex.
en drabbning på slagfältet under en av våra stora konungars
tid »drogs» av bonden, så var han en mästare även i
detaljerna och riktigt hänförd. Flera exempel från den
personliga beröringen med lappmarksbon, tydande på god läs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
