Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KUURO-INGA. EN LIVSBILD FRÅN KARESUANDO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visserligen sin man och sina barn och de andra lapparna på deras
flyttningar över fjällen men som en drömmande, frånvarande,
som en sömngångare. Talade sällan med någon och svarade
knappast och intresserade sig synbarligen för ingenting, som
omgav henne. Så fort mannen uppslagit kåtahemmet, lade
hon sig på renhuden och somnade och sov. Mera sällan
än vad som hör en normal kroppskonstitution till, intog hon
föda. Dock tro vi ej, att hon led av den senare så mycket
omtalade sömnsjukan. Hon var blott en frånvarande människa,
en drömmande, levde som i en annan värld. Andra talte om
henne som tokig eller åtminstone lite konstig.
Så hade hon levat, alltsedan jag kom till hennes församling.
Jag hade ofta besökt hennes by och hennes kåta. Jag hade
sett henne ligga där. Jag hade även sett henne vandra som
en skugga över snön. Men en gång mötte jag hennes blick,
länge fick jag se in i ett par djupa, stilla ögon. Nej, en
sådan blick har ej en tokig, det är omöjligt. Och vad jag
efter den stunden längtade efter att få blicka djupare in i
hennes värld. Hon blev mitt stora intresse med sin
fördolda värld.
Så kom hon, samma Kuuro-Inga, samma döva Inga. Men
ej längre som en skugga. Hon hälsade på oss som efter
en lång skilsmässa. Hon talade, talade med en stilla, mild,
nästan vemodig stämma, talade om sin man och om sina
barn och om sina medmänniskor, talade om deras själar och
om deras andliga nöd.
Ett under hade skett. Det var vår övertygelse. Här måste
Guds Ande vara å färde, här vill Gud ha uträttat något.
Ty icke utan mening uppväcker han de »döda» och låter
de »stumma» tala och de »döva» höra, ty Inga hade hört
Guds röst och vaknat och stigit upp och var nu hans
budbärarinna.
Det var i januari månad 1919, då så mången annan rycktes
bort av döden, då så mången annan lades ned på sista
vilobädden och blev stum, stum för alltid, och döv. Då kom
Kuuro-Inga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
