Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Fädernas kyrka."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dånet av de stora norrländska vattnen. Före kyrkans
senaste reparation skjutsade en ung pojke en av prästerna
ut på sjukbud, och då de körde förbi kyrkan, sade
körsvennen med förtvivlan i rösten: »Pastorn, de får inte ändra
kyrkan, de får inte flytta altaret! Ser pastorn, jag har mistat
far och mor, jag har mistat hemmet också, — men den där
platsen framför altaret är det enda jag har kvar, de får
inte flytta altaret, pastorn». Ja, där ha vi Skellefteåbygdens
barn givit Gud våra löften släkte efter släkte, där är
helgedomen för oss, ty där har det heliga, den Helige mött oss
så som Han i gamla tider i Jerusalems tempel mötte de sina,
där är vår själs hem här på jorden.
Fädernas kyrka — den är för mig särskilt min fars
kyrka. Från 1875 till 1895 var doktor Simon Brandeli den
centrala gestalten i Skellefteådalens kyrkliga liv. I en kort
uppsats som denna kan hans personlighet och livsgärning
endast ofullständigt tecknas. Visst är, att hans
församlingsbor kände sig ha något av en Guds profet bland sig, att
han kunde ge herdeomsorg och hövdingaord så som få
kunnat det. Att tala med makt och myndighet tager ingen sig
själv, det blir givet ovanifrån åt dem Gud betror med
hövdingakall, men kan ock i viss mening vinnas genom
behärskningen av självet i ett helgat liv. Här stod lära och liv
i fullaste samklang. Gamla vänner till honom ha sagt mig,
att det som gjorde honom så stor och vördnadsvärd för hela
bygdens befolkning var främst hans ödmjukhet och hans
stora klarhet. »Han var klar i allt.» Klar och
genomträngande, ibland skarp, var blicken ur de djupblå ögonen, klart,
genomskinligt klart allt hans tal. Trots sin stora lärdom,,
nej, kanske just på grund av sin djupa teologiska bildning,
kunde han tala sällsynt enkelt, folkligt och klargörande.
Jag har nyligen hört gamla män ur minnet upprepa långa
stycken ur predikningar, som min far höll på 70- och
80-talen. Om försoningen och om uppståndelsen talade han helst.
När han predikade i kyrkan, var det väldiga templet mer
än fullpackat av åhörare; den lilla gestalten med de fina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
