Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Kyrkstaden i Skellefteå brann. En bild från 1830=talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blevo nog de fattiga i skogen förtvivlade. Denna deras
förtvivlan ökades förmodligen, när de tänkte på sin son, som
troligtvis kämpade i stormen där ute på havet. De
sjöfarande i Bottniska viken behövde emellertid denna natt icke
vara villrådiga om var de hade land i väster och öster: de
sågo två eldar. Det ena eldskenet härrörde från den
brinnande Kyrkstaden i Skellefteå; det andra skenet var icke
någon reflex, ty samma natt brann Gamla Karleby i Finland.
Branden i Kyrkstaden observerades snart nog av
bybo-arna i Kläppen. Där bodde biträdet i en av handelsbodarna
i Kyrkstaden, Jungfru Fredrika Åström. Hon skyndade till
handelsboden men hann endast rädda ett par ljusstakar av
mässing. Elden spred sig med en förfärande hastighet.
När den hade härjat på norra sidan om vägen, kastade sig
det fruktade elementet över till södra sidan och fattade tag
i sockenstugan. Då började kyrkklockorna dallra ut över
bygden sina klagande malmtoner. Massor av människor
samlades vid klockringningen, men i brist på
eldsläckningsredskap förmådde man föga uträtta mot det rasande
eldhavet. Det såg ut som om kyrkan, Norrlands största och
vackraste tempel, också skulle bli lågornas rov. Man tänkte
på det tjärade lättantändliga spåntaket. Då var det någon,
som ropade så högt, att hans röst hördes i dånet och larmet:
»Vi tänder emot!» Man funderade en stund, ty
kyrkstu-gorna, där man bott vid kyrkhelger, konfirmation, vigsel
och begravning voro kära; men ännu kärare var kyrkan.
Och så följde man Olof Rudbecks paroll: »Mitt hus kan få
brinna, men icke min kyrka!» — och tände. Eldflammorna
kastade sig först oroligt fram och tillbaka. Hade man offrat
sina stugor förgäves? Men omsider kunna åskådarna till
sin stora glädje iakttaga, att eldflammorna samla sig mot
mitt-partiet av eldhärden och låga allt högre. Ju högre mot
skyn eldflammorna slå, desto bättre är det, menar man.
Hela nejden upplyses av elden. När stugorna ramla
samman, sprakar det starkare än eljest och en sky av gnistor
stiger upp och faller ned som regn. Bränder kastas av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
