Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om begravningsseder i Dalsland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröd. Men kärleken och samhörighetskänslan höllo på ett
glänsande sätt provet. Det var ej de granna ordens men de
stilla handlingarnas blomningstid.
»Jag skickar smör», »och jag ägg», »och jag svarar för
mjölken», »och jag för grädden», »och vi flickor sköta
baket», så hörde man det göras upp vid sammankomster
och syföreningar. Det var som en kapplöpning i
kärleksoffer. Och när högtidsdagen kom, mötte godsägaren upp
med sitt bästa ekipage lika väl som fattigstuggumman i
sin helgdagsstass.
Men nu möter oss även en annan vacker syn. Under
färden fram till kyrkan köra vi ofta över väl lagda kors av
granris på vägen. Där vägen från en gård, varest den
hän-sovne hade en vän eller anhörig, stöter till landsvägen, stå
på var sin sida om denna två unggranar med avbrutna
toppar, bilder av ett brutet liv, och färden går fram över dödens
och livets symbol, korset, lagt av kärleksfulla händer i den
alltid gröna granens färg, ofta, åtminstone i spetsarna,
smyckat med rosor. Så snart liktåget blir synligt för de i
klockstapeln spejande ringkarlarna, stämma klockorna upp sin
avskedshymn. Men när tåget nått till närheten av kyrkan,
tystna klockorna plötsligt, liktåget stannar, hjässorna
blottas och tysta läsa deltagarna i sorgetåget ett »Fader vår».
Så ljuda några klämtslag, tåget sätter sig åter i rörelse, och
klockorna ledsaga den hänsovne på hans sista kyrkobesök.
Hela begravningshögtidligheten präglas av det enkla
allvar, man så gärna söker hos en sådan förrättning men så
ofta saknar, där materiell ståt och flärdfull ytlighet göra
sig breda i sin grannlåt även vid sådana tillfällen. Ofta
får tyvärr pieteten mot den bortgångne vika för de
efterlevandes iver att visa sig och sitt. Man vill gärna vända
ansiktet bort från döden och minnet hän mot festen.
Släktledens sammanhang är dock en värdefull faktor,
som vittnar gott om dem som gått bort och än bättre om
dem, som stannat kvar, om livets självbehärskning, den
sanna styrkan.
Malmberget.
Johan Lundgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
