Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 817. Järnvägsbyggnad
817:8-9
är bulten fyrkantig för att
passa i motsvarande hål i
skarvjärnet. I allt större
omfattning, framför allt på
livligare trafikerade sträckor,
förser man skarvbultarna
med dubbla, högspännande
fjäderringar.
Skarvbultar-nas gängor oljas med en
blandning av cylinderolja
(överhettnings) o. 5 %
gummilösning. Ingående försök
ha visat, att denna åtgärd
motverkar,- att muttrarna
lossna.
: 45 Befästningsmedel
Det vid svenska järnvägar vanligaste befästningsmedlet är rälsspiken. Ett mycket
stort antal typer förekomma, som ofta icke avvika mycket från varandra.
Rälsspiken är i regel fyrkantig. SJ:s vanligaste modell har dimensionen 13 * 16 mm,
och är 165 mm lång. För rälens fästande i uppkilat spår (se :73) användes förlängd
rälsspik, 222 mm lång. Under
senare år har tillkommit en grov
rälsspik med dimensionen 14 • 16
mm, längden 180 mm.
Rälsspikens största svaghet är att
den under trafikens inverkan
ganska lätt ryckes upp,
varigenom ett mindre spelrum
uppstår mellan spikens näbb och
rälsfoten. Sammanhållningen mellan
räl och sliper blir ej
tillfredsställande. I ett flertal länder
— i mindre omfattning även i
Sverige — använder man i stället
rälsskruven (fig. b). Även av
dylika förekomma ett stort antal
typer. SJ:s vanligaste modell är
185 mm lång. En skruv med längden 225 mm har motsvarande användning som
den förlängda rälsspiken.
Erfarenheten har visat, att så snart ett glapprum uppstår mellan räl eller
underläggsplatta och sliper, äter rälsfot eller underläggsplatta ganska snart ner sig i
slipern; ett förstörelsearbete, förorsakat av tågens hamrande inverkan, kommer
i gång, som berör spåröverbyggnadens samtliga delar. Man söker komma ifrån
dessa svårigheter genom att införa en fjädrande kraft, som skall hålla samman
de olika delarna i rälsbefästningen. Under senare år ha flera dylika konstruktioner
framkommit. En av dessa är den s. k. fjäderspiken (fig. c), som införts såväl vid
SJ som vid Stockholms spårvägar (Ängbybanan). Fjäderspiken tillverkas av
ordinärt fjäderstål.
:46 Underläggsplattor
Underläggsplattor inläggas i spår då så erfordras för
att minska yttrycket på sliprarna. Spårvidden blir
därjämte lättare att vidmakthålla, varjämte klotsning
av spår bortfaller (se : 61).
Vid SJ användes den s. k. öppna underläggsplattan
med en list (se fig.) i samband med rälsspik. Det
förekommer i huvudsak två typer, en mindre 170 • 240 mm
och en större 170 • 280 mm. Underläggsplattor inläg-
Fig. :44 e och f
e) Sektion av skarv
med fjäderspik,
underläggsplatta och plana
skarvjärn
f) Sidovy och plan av
dubbel-slipersskarv med stor
underläggsplatta
Fig. :46
Underläggsplatta 170 x 280
153
Fig. :45 a
Vanlig
rälsspik
Fig. :45 b
Vanlig
rälsskruv
Fig. 45 :c.
Fjäderspik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
