Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838:4
Avd. 83. SJÖ- OCH LUFTTRAFIKBYGGNADER
homogen massa. Erforderlig vattenmängd tillsättes, och blandningen fortsättes.
Massan komprimeras med fårfotsvältar och hoppressas slutligen med tung vägvält.
Det stabiliserade skiktets tjocklek brukar uppgå till 15 cm och cementhalten till
40 — 60 kg per m2, varvid en tryckhållfasthet av 100 kg per cm2 kan erhållas.
: 453 Bituminösa beläggningar
dvs. asfalt- och tjärbeläggningar, böra användas där rörelser äro att vänta i
undergrunden. Dylika rörelser kunna uppstå i följande fall:
a) vid utfyllnad av tjocka jordlager. Sättningar kunna därvid förekomma i 1—2 år.
b) vid sänkning av grundvattenytan. Består marken av lera eller dy, kommer
en uttorkning att medföra en volymminskning, som kan fortgå under flera år.
c) vid tjälkänsligt underlag, såsom mjäla eller mo, uppstå stora rörelser vid
frysning och tjällossning, särskilt om jorden är ’vattenmättad.
d) vid överbelastning av lermark, då en ständigt fortgående sättning erhålles.
Fig. :453
Samband mellan markens bärighet vid provbelastning (med
en yta = flygplanhjulets anliggningsyta) samt erforderlig
tjocklek hos asfaltbetong vid olika lufttryck i ringarna. (Ex.:
Bärighet = 3 kg/cm2, lufttryck = 5 kg/cm2; tjocklek hos
asfaltbetong =8 cm)
Egenskaper. De bituminösa beläggningarna kunna lättare följa olika rörelser i
underlaget än cementbetongbeläggningar. De kunna även lättare lagas eller
justeras, utan att trafiken blir hindrad.
Den svarta ytan medför att solvärmen lätt absorberas, varför is- och
snösmältning går fortare på en asfaltyta än på en betongyta.
Asfalt- och tjärbeläggningar kräva gentemot betongbeläggningar en kraftig
underbädd, då deras huvuduppgift är att bilda en slityta men icke ett bärande lager.
Maximala nedböjningen av beläggningen vid belastning bör icke överstiga 2,5 mm.
Krökningsradien hos den deformerade ytan bör icke understiga 40 m.
Utförande. I regel utföras de bituminösa beläggningarna i två skikt, nämligen
ett utjämnande och tryckfördelande bindlager och ovanpå detta ett högvärdigt
slitlager. Tjockleken hos dessa beror på markens och underbäddens beskaffenhet,
förekommande hjultryck och trafikintensitet. En viss ledning vid bedömandet
av erforderlig tjocklek ger diagrammet, fig. :453.
De bituminösa beläggningarna framställas i allmänhet medelst på platsen
uppställda asfalt- eller tjärbetongverk. I regel användes asfalt som bindemedel.
Beläggningar, framställda med tjära, kunna dock vara att föredraga i de nordliga
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
