Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 843. Dammar
843:9
: 914 Flottningsränna
Flottningsrännor utföras av trä eller betong med vanligen trapetsformad, ibland
halvcirkulär tvärsektion (fig. a och b). Betongrännor slitas hårt i vattenlinjen,
särskilt i kurvor, och förses därför ibland med invändig skyddsbeklädnad av trä.
Trärännor äro i regel billigare än betongrännor samt lättare att reparera. Genom
impregnering kunna de göras hållbara mot röta. Tätheten är god hos en välbyggd
spikad ränna men kan ytterligare förbättras medelst spännbultar genom planken
(fig. a) eller utanpåliggande spännstag (fig. b). Med dylika anordningar kunna
moderna rännor byggas mycket långa och vattenförbrukningen likväl hållas låg
(rännan vid Hj älta kraftverk i Faxälven är 7200 m lång med q = 4 m3/s).
Fig. :914^a. Trapetsformad flottningsränna (VBB)
I–- 2500-J
Fig. :914 b. Halvcirkelformad flottningsränna (Vattenfallsstyrelsen)
För att undvika överbelastning av rännan och dess underbyggnad på grund av hög
vattentappning, orsakad av oförsiktighet eller olyckshändelse, anordnas särskilt
vid långa rännor avtappningsgaller i rännans sidoväggar strax nedanför rännintaget.
Rännans nedre mynning bör givas sådan form, att timret vid utloppet icke skadas
genom att det slår i älvbottnen. Om stora vattenståndsvariationer förekomma,
äro modellförsök att rekommendera.
För transport av buntat virke förbi dammar har bl. a. vid Frykfors i Norsälven
använts ett lyftverk (travers) [53].
: 92 Anordningar för vandringsfisk
Av civilingenjör Valter Furuskog
Då ett vattendrag avspärras genom en damm, måste i regel särskilda anordningar
vidtagas för att bereda vandringsfiskarna, laxen, havslaxöringen och ålen samt
andra fiskarter möjlighet att taga sig förbi dammen. För laxen och havslaxöringen
samt insjööringen, vilka gå upp i strömmande vatten för att leka, fordras
uppgångsvägar, s. k. laxtrappor. För ålen, som i unga år söker sig från havet upp i
vattendragen, där den vistas och växer under några år, byggas ålyngelledare.
Särskilda nedgångsvägar anläggas i regel ej. Såväl laxungarnas som den vuxna
ålens färd sker vanligen med flödena genom öppna dammutskov och i övrigt genom
turbinerna vilka, om de äro stora, ej i högre grad skada fisken.
A. Laxtrappor ha till uppgift att fördela fallhöjden på ett antal mindre fall med så
låg vattenhastighet, att fisken, simmande eller hoppande, kan taga sig fram. De
utgöras av rektangulära rännor, försedda med tvärväggar. I s. k. överfallstrappor
faller vattnet över tvärväggarna med 20—40 cm fall. Stundom förses tvärväggarna
med under vattnet liggande öppningar, genom vilka fisken kan passera utan att
behöva hoppa. Denna tvp är mindre känslig för variationer i det övre vattenståndet.
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
