Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857:1-2
Avd. 85. KOMMUNALTEKNIK
är portalstolpar med två ben av trä samt regel av järn och hängisolatorer av
porslin, alltså i princip som stamledningarna (fig. b).
C. Bygdeledningar (sekundärledningar) för större bygd, betydande samhälle eller
industri. Spänningen är i allmänhet 10—50 kV. Ledningarna utföras vanligen med
enkla trästolpar och med stödisolatorer av porslin (fig. c).
: 22 Transformatorstationer
För att kraftöverföring över stora avstånd över huvud taget skall bli tekniskt
och ekonomiskt möjlig, måste spänningen upptransformeras i kraftstationen och
åter nedtransformeras i mottagningsstationen (se 144:351). Transformering från
en spänning till en annan sker i transformatorstationer. Enligt Statens
Vattenfallsverk indelas stationerna i:
A. Primärstationer = kraftverk, från vilka utgå primärledningar (stamledningar
och landsledningar, se fig. :21 a).
B. Sekundärstationer = transformatorstationer, från vilka utgå sekundärledningar
(landsledningar och bygdeledningar). Från dessa stationer försäljes elenergi till
städer, storindustrier och omformarestationer för elektrisk järnvägsdrift. Strömart
för järnvägsdriften är enfas växelström för 16 2/3 p/s och spänningen 16 kV.
Sekundärstationerna äro utrustade med kondensatorer eller roterande
faskom-pensatorer för förbättring av kraftöverföringssystemets effektfaktor och
steg-kopplade transformatorer för spänningsreglering.
C. Tertiärstationer = transformatorstationer, från vilka utgå tertiärledningar
(ortsledningar, se nedan) för lokal distribution. Sistnämnda ledningar ägas vanligen
av distributionsföreningar.
:3 Kraftdistribution
: 31 Distributionsföretag
Detalj distribution av elektrisk kraft till småkonsumenter ombesörjes i regel av
särskilda distributionsföretag, av vilka olika former förekomma.
A. Kommunala elverk, företrädesvis i städerna, ägas och drivas av vederbörande
kommun.
B. Kommunala bolag, i vilka vederbörande kommun äger aktiemajoritet.
C. Enskilda bolag, som av vederbörande kommun erhållit rätt att under viss tid
distribuera elkraft inom kommunen och ev. för denna rätt betalar årlig
koncessionsavgift.
D. Distributionsföreningar, på landsbygden, ägas av abonnenterna.
:32 Detaljdistribution på landsbygden
En schematisk bild av kraftdistributionen på landsbygden visas i fig. : 32. Själva
detalj distributionen sker med:
A. Ortsledningar (tertiärledningar), som betjäna ett begränsat område eller ett
antal mindre belysnings- och kraftabonnenter eller ett mindre industriellt verk,
där reservkraft finnes eller ett strömavbrott har mindre betydelse. Spänningen
är i allmänhet högst 10 kV. Vanlig konstruktion är med enkla trästolpar och
stödisolatorer; vid tätare bebyggelse jordkablar.
B. Transformatorstationer nedtransformera strömmen från ortsledningarna till
förbrukningsspänning 500 eller 380 V för större motorer (t. ex. för tröskverk)
och 380/220 V eller 220/127 V för mindre motorer, belysning, matlagning etc.
Dessa stationer kunna vara utförda som stolpstationer, fristående plåtkiosker eller
träkiosker eller inbyggda i någon ekonomibyggnad (se 483:22).
C. Gårdsledningar fördela energin till mindre förbrukare. Spänningen är högst
550 V. Vanligen användes trästolpledningar. Inledningar i hus utföras ofta med
hängkabel (se 483:11).
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
