Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 857. Ledningsarbeten
857:2
i regel enl. avtal s. k.
djuptillägg, som beräknas så, att
för djupet 1,0—2,0 m utgår
ett tillägg, för 2,0—3,0 m två
tillägg osv. För att
möjliggöra en enhetligare
bedömning och underlätta
ackordsättning för
handschakt-ning, indelas i vissa
kollektivavtal jordarterna i tre
huvudgrupper nämligen:
Grupp A — medelfast
jord, såsom matjord,
sand eller mjuk lera och
lös jord. Med mjuk lera
avses lera som kan
grävas med
cementskyffel.
Grupp B = hård jord, varmed avses jordart som kan grävas med spade eller
stålslunga.
Grupp C = pinnmo, varmed avses jordart som ej kan grävas med spade eller
stålslunga, utan där hela massan måste lösgöras med korp eller spett.
Vid handschaktning brukar man som regel schakta graven till fullt djup med
början i nedströmsänden och bedriva schakten mot lutningen, detta för att
underlätta såväl rörläggning som eventuell vattenlänsning.
Om gravens djup är stort och sidoutrymmet ringa, kan man med fördel använda
en portalkran på rälsspår. Schaktmassan lastas i s. k. »baskar». Dessa lyftas och
transporteras bakåt till återfyllning på den lagda ledningen. En förutsättning för
detta arbetssätt är att marken, där rälsspåren skola läggas, är tämligen jämn.
Jfr fig.
:22 Schaktning med grävmaskin
Schaktning med grävmaskin, som går snabbt och blir billigt, användes numera
alltid där det är möjligt, dvs. om de lokala förhållandena medgiva. Bebyggelse,
ledningar i gator o. d. kunna utgöra hinder. Dessutom måste schakten vara så
pass omfattande att transportkostnaden för maskinen icke blir för stor.
Exempel. En normal grävmaskinstransport inom Stockholmsrayongen kan i regel utföras
på 2 till 4 timmar och kostnaden för en sådan transport uppgår till ca 30: — kr/tim. Om
transporten tager en tid av 3 tim blir kostnaden för maskinens transport ca 90: — kr.
Denna summa arbetar maskinen i många fall in redan efter 4—5 timmars grävning.
I allmänhet bör man välja en grävmaskin med små dimensioner, som kan arbeta
i trånga utrymmen och är lätt framkomlig i terrängen. Den bör dessutom ha låg
vikt, lätt utbytbara grävningsorgan, som medge snabb övergång från hög- till
djupgrävning, samt ha lämpligt format på skopan. I vissa fall kan det vara
fördelaktigt att använda släpskopeutrustning (»dragline»), varvid massorna vid lösare
mark kunna läggas längre från gravkanten än med vanlig undergrävare, vilket
ibland kan vara behövligt för att få större fritt utrymme vid gravkanten. På detta
sätt minskas även jordtrycket mot sponten. En grävmaskin med 300—400 liters
skopa och 8—10 tons vikt, t. ex. typ Åkerman 300 eller RB 10, svarar i stort sett
mot dessa fordringar och kapaciteten är ca 10 m3/tim i medelsvår jordart.
Bäst är om massorna kunna läggas på ena sidan om graven och den andra sidan
hålles disponibel för utläggning av rören. Dessa böra vara utkörda före schakt
-ningens början. Man bör då lasta på lastbil och frakta bort den schaktmassa som
kan uppskattas svara mot de nedlagda rörens volym, svällningsprocenten på den
återfyllda massan samt delvis av nytt bärlager, därest ledningarna gå i vägar
eller gator. Detta sätt medför en avsevärd besparing av såväl arbets- som
lastbilstimmar jämfört med handlastning efteråt. Svällningsprocenten torde kunna
uppskattas till ca 8 % för vanliga leror, för pinnmo och liknande något mindre.
615
Fig. :21 Användning av portalkran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
