Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 874. Stolpar, master och torn
874:1
:42 Montering
Järnmasternas hopfogning kan utföras med nitar, bultar eller svetsning, beroende
på den monteringsmetod, som skall komma till användning och även i någon
mån på rostskyddets art.
Numera är varmförzinkning det vanligaste rostskyddet, varvid man är hänvisad
till hopfogning med bult, likaledes förzinkad. Med transportabla
sprutförzinknings-aggregat har man dock en möjlighet att förzinka på montageplatsen utförda
svetsar, oförutsedda kapningar o. d.
Fristående master av större höjd byggas vanligen helt och hållet upp från marken,
varför bultförbindningar här även äro enklast att använda. Ofta reses mastens
nedre del upp till några tiotal meters höjd i form av ett antal på verkstad
tillverkade delar och på denna »sockel» bygges sedan masten med bultar som
förbindningsmedel.
Stagade master kunna likaledes byggas vertikalt upp från marken, varvid
bultförbindningar användas. Mastens färdiga del stagas alltefter det monteringsarbetet
fortskrider, förutom med de permanenta stagen, med provisoriska stag, som gå
till punkter på masten mellan de permanenta stagens infästningar; alltså tätare
stagning under byggnadstiden.
Vanligt är också, att de stagade masterna sammanbyggas med nitar, bultar eller
svetsning i horisontalt läge på marken och därefter resas upp till vertikalt läge.
Masten måste då vara utbildad med led i nedre änden. Vanligen slutar masten
nedtill med en kulformad kalott, som vilar i en kulformad skål.
Vid resning av högre master använder man hjälpmast. Denna hjälpmast reses
först, eventuellt i sin tur med hjälp av en mindre hjälpmast.
Speciellt god sidostagning måste finnas under resningsarbetet; stark, opåräknad
blåst kan ju ofördelaktigt belasta masten under denna ömtåliga period.
: 43 Beräkning
Radiomaster dimensioneras för belastningar av egen vikt, vind samt förekommande
antennbelastningar. Under resningstiden har mastens egen vikt dominerande
inverkan på påkänningarna.
:5 Kyrktorn
: 51 Allmänt
Stommen till kyrktorn utföres mera sällan av järn eller betong. Vanligen användes
härtill trä i form av gallerverkssystem. Trämaterialet bör vara impregnerat.
Själva trätornet ställes helst på ett betongbjälklag, liggande på sådan höjd, att
det kan utgöra brandbotten mellan tornet och själva kyrkorummet.
: 52 Beräkning
Gallerverket i tornbyggnaden utbildas och beräknas som ett vanligt trägallerverk.
Belastningarna äro egen vikt, vindtryck samt belastning från eventuella
kyrkklockor.
De i tornet eller i särskilda klockstolar upphängda kyrkklockorna ge vid svängning
upphov till vertikala och horisontala belastningar, som ofta bli så stora, att man
måste taga hänsyn till dem vid tornets dimensionering.
I nedanstående tabell, enligt [6], angivas storlekarna av de uppträdande vertikala
och horisontala krafterna i förhållande till klockans vikt, Q.
Vmax = största vertikallast i klockans upphängningspunkt
//max = största horisontallast i klockans upphängningspunkt
a = klockans största utslagsvinkel från vertikalläget
<p = den utslagsvinkel, vid vilken flrmax uppträder
699
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
