Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89:5
Avd. 89. KOSTNADSFRÅGOR VID VÄG- OCH VATTENBYGGNADER 89:8
objekt det gäller, men en systematisering kan åstadkommas även inom varje
grupp. Grupp 21 skulle kunna indelas i 212 — Förråd, 213 — Såganläggning, 215 —
Kompressorstation osv. och i grupp 24 kan man skilja på 241 — Lastbilar, 242 —
Personbilar, 243 — Traktorer etc.
Eftersom varje hjälpanordning skall nybyggas (monteras) resp. rivas (demonteras)
vid varje bygge, har man intresse av att få dessa kostnader skilda från
kostnader för drift och reparationer. Man behöver därför specificera varje tresiffrigt
konto medelst en fjärde siffra, oberoende av vilken hjälpanordning det gäller.
"Vidare är ju avsikten, att hjälpkontona skola vara »mellanstationer» för
kostnadernas vidare fördelning till kostnadsbärarna och att man fortlöpande skall kunna
kontrollera, om använda avräkningspriser äro med verkligheten överensstämmande
eller ej. Därför rekommenderas även särskilda omföringskonton, som ingå bland
de fyrsiffriga specifikationskontona. En lämplig standardspecifikation skulle
följaktligen få följande utseende:
... 1 = byggande, montering, rivning, demontering
...2 = drift
... 3 = reparationer
... 9 = kreditkonto för omföringar
Möjligheter finnas som synes till ytterligare uppdelning.
T). Konton för kostnadsbärare
Man kan alltså använda den i klass 0—2 föreslagna indelningen av specialplanen
generellt för alla typer av byggnadsobjekt, men i de klasser, som äro reserverade
för kostnadsbärarna, är detta givetvis omöjligt. Där behövs en speciell indelning
för varje typ av väg- och vattenbyggnadsarbeten — brobyggen, vägbyggen,
kraftstationsbyggen etc. Det torde vara vanligt, att man inom större företag redan
gjort en speciell uppläggning av självkostnadsredovisningen för vart och ett av
de olika förekommande arbetsområdena. Genom samarbete skulle man alltså
kunna komma fram till för hela byggnadsindustrin generella scheman, ett för varje
byggnadstyp, där större och mindre företags skilda krav på detaljering kunde
tillgodoses och där den synpunkten även beaktades, att en del byggnadsobjekt
bäst delas upp i anläggningsdelar, under det att andra lämpligast underindelades
efter arbetets art.
Om man närmare sysselsätter sig med sådana redovisningsproblem, visar det sig
vanligen, att en första systematisk uppläggning av en kontoplan måste justeras
och kompletteras under flera år, tills den får den utformning, som är acceptabel
för alla arbeten inom ett visst arbetsområde. Därför är det ej möjligt att här i
detalj gå in på indelningen av kontoklasserna 3—9 för de olika kostnadsbärarna
för alla typer av byggnadsobjekt, som finnas. I vilken utsträckning en sådan
uppdelning bör göras är beroende på företagets resp. arbetenas omfattning. För att
kontobeteckningarna ej skola bli alltför komplicerade bör man emellertid använda
på sin höjd fem siffror. Vid mindre arbeten torde det räcka med ett betydligt
mindre antal.
E. Ytterligare kostnadsuppdelning
Den ytterligare uppdelning i materialkostnader, arbetslöner, transportkostnader
och övriga kostnader, som man önskar, kan man erhålla antingen på statistisk
väg eller också genom att komplettera varje konto med en code för kostnadsart.
En kontoplan av här uppskisserade slag är i första hand avsedd att åstadkomma
en sådan uppdelning av kostnaderna, att man får möjlighet till en löpande
kostnadsövervakning under byggnadstiden. Man kan ej vänta sig att med hjälp av
endast den alltid erhålla det detaljerade siffermaterial, som behövs för att man
skall kunna göra förkalkyler för kommande arbeten. En kontinuerlig
kostnadsuppdelning, som tillgodosåge sådana krav, skulle göra hela redovisningssystemet
ohanterligt. Den lämpligaste vägen torde i stället vara, att man i de fall, där så
behövs, gör en noggrannare analys av kostnaderna, när vederbörande arbete är
avslutat och att man gör den statistiskt. På samma gång kan man då komplettera
vissa kostnadsuppgifter med antal arbetstimmar, materialkvantiteter m. m.
I :7 visas några exempel på resultatet av sådana kostnadsanalyser.
750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
