Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ols
det första, och reste då mellan båda desta ställenfor atttillseoch
hjelpa mitt arbetsfolkz men uppehöll mig mest på det första,
för att få det snart färdigt, och sedan kunna svara qwar på
det andra. Det första ställets egare mar icke hemma, förr än
just wid den tid arbetet blef färdigt. Jag åt wanligen för mig
sjelf, och hade från början sagt till , att jag icke förtärde brän-
rvig, stapp således frestelsen der, till sista dagen z men då hade
patronen bjudit några främmande, som skulle bese mitt arbete.
Detta berömdes och man öfwertalade mig att dricka, under
försäkran- att det hwarken war bränwin, eller något annat
starkt, hwilket man ock med socker förstått att dölja. Jag fann
drycken wälsmaiande och så s öt, att jag trodde den swag, men
fick snart erfara annat.
Wid afresan från detta ställe, förmådde jag knappt stiga
opp i åkdonet, och wid framkomsten till det andra, bade jag blott
så mycket förstånd qwar, att jag icke wille wisa mig för någon,
utan önstade, att genast få gå till sängs.
- Man enwisadeg dock, att jag skulle äta qwällmål, hwilket
jag äftven stutligen emottog; (det roar stekt stäjk och potatis —-
jag glömmer det aldrig -—) och somnade derpå in, men wat-
nade snart med ett gräsligt illamående och utan klart medwe-
tande —- somnade åter och waknade sedan, om morgonen, wid
att gårdorättaren kom in och frågade huru det war med migz
sade att han redan förut warit inne och trodde, att jag icke mådde
bra. · Jag bad honom sätta folket i arbete och föreskref hwad
som borde göras, men medgaf att iag roar sjuk och kände mig
så nedslagen, att jag inte wißte, om jag skulle kunna lemna sän-
gen. En otrefnad, en osnygghet, som jag hwarken kan eller tvill
bestrifwa , dref mig dock snart opp och jag gick ut till arbetet.
Wid min återkomst i rummet, fann jag golfwet tvått wid sän-
gen, och frågade hwaraf det war. Rättaren log och fade, att
han twättat det. Då gistade jag att mitt elände warit ändå
större, än jag förttt begripit, ty af nattens plågor hade jag icke
mera fullt medwetande, än såsom af den owalfulla dwala, hwil-
len man wanligett kallat-: maran.
Från denna dag började jag en ny kamp med begäret efter
bränwin, ty, besynnerligt nog, hade det, efter detta rus, som
roar af något helt annat, fått en ökad makt öfwer mig, och jag
lände ett stort bebof derutaf. Det hände ock stundom att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
