Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14 - Konstruktiva problem vid skolbyggnader, av Sten Albrektsson, civilingenjör SVR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. lixempel på fönsterbalkar vid murverk med fasadtegel.
Av estetiska skäl eller vid alltför stora spännvidder
ersättas tegelvalv med annan konstruktion. De förr
gängse avlastningsmetoderna med bärande T- eller
L-profiler av stål äro alltför dyrbara för att längre
tolereras. Kantbalk av betong med hylla av L-stång
brukas alltjämt, men mindre kostsamt är att gjuta in
tegelklädseln. (Jfr fig. 6 b.)
En nackdel med denna konstruktion är risken för
saltutslag, som bekant dock en olägenhet av
övergående natur. Den enklaste, billigaste och
konstruktivt mest tilltalande konstruktionen är den armerade
tegelbalken (se fig. 6), som dock tyvärr i praktiken
ej alltid visat sig hålla måttet. Murstenar i tegelskiftet
under armeringen ha sålunda i flera inträffade faii
— sannolikt på grund av slarv vid arbetsutförandet —
lossnat och blivit liggande på fönsterkarmen. En
kompromisslösning enligt fig. 6 d med näst understa
tegelskiftet ersatt med betong bör gardera mot sådana
risker utan att avsevärt öka kostnaderna.
Fönsterpelare
Murverk är icke ett idealiskt konstruktionsmaterial
till fönsterpelare med de anspråk som arkitekten
numera ställer på dimensioner och utförande.
Konstruktören frestas ofta att spänna bågen för högt för att
tillfredsställa kraven på smäckra pelare utan
övergång till för tegelväggen främmande förstärkningar
med betong eller stål. Hur vanliga äro icke
kontroverser mellan konstruktören och granskande
myndigheter på denna punkt. Byggmästaren, som bättre än
konstruktören måste vara medveten om hur
tegelpelare misshandlas genom utförande av tillkommande
slitsar, bilningar, avfasningar av hörn etc., skulle nog
ta byggnadsinspektörens parti. Därtill kommer att en
murpelares bärförmåga är otillräckligt undersökt bl. a.
just med hänsyn till slitsarnas inverkan, men även i
andra avseenden, t. ex. vad beträffar blandningen av
olika slags tegel och olika förband vid fasadmurverk.
Man måste också beklaga, att icke murpelare med
rutnätsarmering i fogarna, armerade betongkärnor,
etc. ännu blivit tillräckligt utprovade för att
möjliggöra en normering för praktiskt bruk.
Fönsterbröstningar
En massivmur utan radiatornischer och utan extra
isolering är ju icke idealisk mecl hänsyn till
värme-ekonomien, men å andra sidan önskas ofta av
praktiska skäl obrutna värmeelement, varvid ett slätt
väggliv givetvis föredrages. Mot djupa aldrig så väl
värmeisolerade insättningar, som endast lämna 1/2-stens
murverk kvar, ställer sig författaren starkt skeptisk,
även om de på papperet visa god ekonomi. Åtminstone
oputsade fasadväggar ge enligt erfarenhet viel så ringa
tjocklek betydande risk för drag och fuktgenomslag.
Massivmuren kan avsevärt förbättras ur
värmeisoleringssynpunkt genom övergång till månghåltegel
med låg volymvikt. Då kraven på hållfasthet äro
obetydliga, ifrågasättes om icke bakmurningen med
fördel skulle kunna utföras med förkrigstidens s. k.
högporösa murtegel (y = 1.2) utfört som håltegel.
Golv på mark
Byggnadstekniker i allmänhet synes ha en djupt
rotad ovilja mot golv i uppvärmda lokaler, som vilar
direkt på marken. För bostäder är konstruktionen
förbjuden i byggnadsstadgan. Det berättigade häri kan
för vissa fall starkt ifrågasättas. Når man verkligen
en förbättrad bostadshygien genom att exempelvis för
en byggnad på berg utan källare tvinga den byggande
att spränga en grop under byggnaden för att få plats
med ett fribärande bjälklag och föreskrivet luftrum?
Kostnadsökningen jämfört med ett effektivt dränerat
och väl värmeisolerat golv direkt på marken blir
betydande.
För skolor användes ofta golv på mark i
botten-och souterrängvåningar, vanligen för slöjdlokaler och
liknande men även för klassrum. Kunna
värmeförlusterna genom grundyttermurarna nedbringas genom
isolering eller ännu bättre genom att förlägga
eventuella värmekulvertar till ytterväggarna — lämpligt
särskilt vid hallskolor — erfordras ingen eller
obetydlig värmeisolering av golvet. Även värmeisolerade
golv kunna emellertid vid fast mark utföras för små
kostnader med clirektgjuten lättbetong lagd direkt på
ett papptäckt dräneringsskikt av grus.
Yttertak
Plana tak ha på sista tiden flitigt diskuterats i
fackpressen. Författaren vill här endast tillfoga att en
viss restriktivitet då clet gäller takterrasser, solaltaner
etc. är att rekommendera. Även om cle därmed
förknippade tekniska problemen nu i allmänhet kan lösas,
står dock nyttan och glädjen av dylika anordningar
sällan i rimlig proportion till anläggningskostnaderna.
Skolbyggnader äro i regel så väl försörjda med
fri-luftsutrymme, att taken icke behöva tagas i anspråk
härför.
2l8 Byggmästaren 1949, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
