Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18 - Hålblock som värmeisolerande material, av civilingenjör Nils Tengvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Godhetstal för några vibroblock. — Blocken har
beteckningarna L6, L8 och L,9 med 6, 8 resp. g rader hål.
Kurvde-larna till höger i figuren motsvarar stenluftkvoten q ~ oo , som
innebär att stenmaterialets värmeledningsförmåga är mycket god
relativt luftskiktens. I praktiken skulle man kunna närma s’g
detta gränsvärde exempelvis om hålblocket gjordes av metall eller
om luftkanalerna gjordes oledande för värme genom vacuum och
speglande väggar.
ling är att ånge de riktlinjer enligt vilka en blocktyp
kan bedömas och att även visa hur en experimentell
undersökning av värmeisoleringsförmågan kan
genomföras».
Som tidigare nämnts var också uppdraget att finna
riktlinjer för lämplig hålutformning. Undersökningar
har därför i huvudsak avsett hålblocken som sådana
och ej väggelement uppförda av blocken.
Värmegenomgången hos väggelement måste därför beräknas
med tillämpning av gängse beräkningsmetod och under
bl. a. beaktande av den vanliga principen för
fördelning av värméflödet på fogar och sten.
Undersökningarna har utförts enligt en elektrisk
analogimetod, baserad på det faktum att elektriska
strömmar och värmeströmmar följer samma lagar.
Om man gör en modell av exempelvis ett
betonghål-block och tillverkar denna modell av en
aluminiumfolie är det elektriska motståndet hos modellen efter
vissa justeringar proportionellt mot värmemotståndet
hos blocket. I modellen är nämligen det elektriska
motståndet tvärs över hålen oändligt stort, medan
däremot värmemotståndet över hålen, som ju är fyllda
med luft, är av ändlig storleksordning.
Vid mätning av det elektriska motståndet hos en
modell, vilket sker enligt en anordning som visas på
fig. i, måste därför modellen utföras med en mängd
smala bryggor tvärs över öppningarna som utskurits
i aluminiumfolien. Den sammanlagda bredden av dessa
bryggor avpassas så att clen elektriska
ledningsförmågan blir proportionell mot värmeledningsförmågan
hos luftskiktet i öppningen.
Om värmeisoleringsförmågan hos den massiva
stenen och luftskiktet sättes lika med X sten resp. /
luftskikt gäller följande ekvation för »sten-luft-kvoten» q:
X sten B
q ~ X luftskikt ~~ Yb’
Fig. 3. Godhetstal för månghåltegel. — Tre typer har
undersökts med 78, 105 och 119 hål per sten. Månghåltegel med 78 hål
tillverkas i Sverige sedan några år. Undersökningarna har visat
att godhetstalen i längdriktningen och tvärriktningen avviker
något, om än obetydligt. Godhetstalen i tvärriktningen är störst. I
figuren ritade kurvor avser tvärriktningen.
där B betecknar bredden av en luftspalt och Zb
summan av bredderna hos alla smala, elektriskt ledande
bryggor.
Vi känner X luftskikt ganska bra, åtminstone vad
beträffar långsträckta luftspalter med parallella
kanter ; däremot är kännedomen om X sten mindre god
eller snarare dålig. Vid mätningarna har därför X sten
fått variera och därmed sten-luftkvoten q.
Experimentellt har detta kunnat ske genom variation av Zb
genom successiv bortklippning av förbindelsebryggorna.
På detta sätt bestämmes för varierande värden på
sten-luftkvoten q en serie värmemotstånd, som
omräknas till godhetstal g, som anger förhållandet
mellan det perforerade blockets värmemotstånd och det
massiva blockets värmemotstånd. Man kan också säga
att godhetstalet g anger att värmegenomgången
genom det massiva blocket är g gånger större än genom
det perforerade blocket. Härvid är att märka och
detta är mycket viktigt att ha i minnet att
godhetstalet ej tager hänsyn till ytmotstånden, motstånd i
murfogar eller i eventuella lock.
Då hänsyn ej tages till dessa motstånd blir
godhetstalet g en konstant som vad
värmeisoleringsförmågan beträffar endast anger lämpligheten hos
utformningen av blocksektionen med avseende på hålens
antal, läge och form. Ur denna synpunkt kan det in-
3* Byggmästaren 1949, 20 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
