Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, Göran! sade gubben, som ej erhållit något
svar på sin anmärkning,» huru många beställningar
ha vi fått inalles till pingst?» Medan gubben talade,
gaf han med en pröfvande kritisk blick noga akt på
fostersonens arbete.
Denna svarade i liknöjd ton: »Bröllopet i Kattarp
två spelmän, en till barndopet hos kyrkovärden i
Kungshult, Nils Larsson vid Rosendal en, och en till
kyrkogångsgillet; ungdomsgille hos den rike Matts Persson
i Ljusekulla, två fioler och en klarinett, — den siste tar
han från Landskrona, om ingen annan råd blir».
»Hm, Dalberg, förstås, han galer gällt den där
tuppen, men — — Nå vidare?»
Byadans i Helleberga och Ryet, en fiol till hvarje
ställe, och så — pocker till skruf — och så
pingstbröllopet i Filborna, eller har jag redan nämnt det? Dit
vill man ha minst två af oss, helst tre.» Göran böjde
sig djupt öfver sin fiol, skrufvade och knäppte ifrigt
på strängarne.
»Det var en helan hop, pojke!» sade gubben glad;
»har jag bara så många att kommendera? Det förstås,
att vi få skicka rubb och stubb; tjänstfolket bryr sig
ej om annat, än om nya strängar och en flitig filare;
vi äro, gudilof, dock många nog, som kunna häfda vår
gamla ära!»
Häradsspelmannen Sone Strängberg tog hastigt
ned sin fiol från väggen och började, gående af och
an i rummet, spela en enkel, rörande melodi under det
han smålog gladt vid tanken på den stundande högtiden.
Göran hade lagt sitt instrument på ett bredvid
stående bord och blickade tankfull ut genom fönstret
på de nysådda trädgårdssängarne, kring hvilka en rad
krusbärsbuskar höllo vakt. På andra sidan vägen, som
blott genom ett lågt stengärde var skild från den lilla
trädgårdstäppan, hade byns ungdom sin lekplats, en
tämligen stor gräsplan, synbarligen uppröjd för detta
ändamål, i den vackra skogsdungen.
»På hvilket ställe vill du spela, Göran?» frågade
gubben i det han blef stående med fiolen under hakan.
Göran spratt till och svarade otåligt; nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
