Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häradsspelmannen vore, och du, det bästa är, att jag kan
spela dem, bönderna menar jag, på näsan när jag
behagar, de få nöja sig därmed; jag går till bröllop eller
barndop i min bittraste oväns hus, han kan ej visa
mig ut, så vida han vill ha musik. — Ha, detta
tänker jag alltid på, då jag ser de styfve gubbarne sätta
näsan i vädret, musik kunna de lika litet undvara, som
jag min brännvinsgök», och musiken kommenderar jag
på grund af kungliga befallningshavandes bref; tröste
den, som utan min tillåtelse för en stråke i hela
Luggude härad».
Sone Strängberg strök sitt långa, midt i pannan
benade hår bakom öronen och satte med en stolt
rörelse fiolen under hakan.
»Vet farbror», sade Göran tvekande, »att jag
tycker just den omständigheten, att man är tvungen att
ta någon af oss, gör mig led vid musiken; blefvo vi
valda framför andra, då vore det en annan sak, då
skulle man kanske hedra oss och vår konst. För mig
skulle bönderna gärna få ta stadsmusiken — —»
»Stadsmusiken!» utropade Strängberg häftigt,
»stadsmusiken, Ahsten, Minör, Dalberg och Herbst, som
nu börja att grassera i Rönnebergs härad och tränga
ut Karaby-musiken, jag menar häradsmusiken
därstädes, jag skulle varit där och velat se om bönderne
vågat lyfta en fot förrän de sagt mig till; de skulle
nog fått dansa, men efter min pipa. Nu har kusin
Mollberg, eller, som han skrifver sig, Jöns Larsson i
Karaby, knappast några förtjänster, därföre har han
skickat hit sin dotter för att undervisas af mig. Han
erkänner mitt företräde, och då jag faller undan och
du blir häradsspelman, så gifter du dig med flickan;
hon har verkligen goda anlag.»
»Jag!» afbröt Göran med häpnad. »Ja, just du!
Fadrens efterträdare kan hon, som kvinnfolk, ej bli;
en häradsspelman i kjortlar, det skulle se lustigt ut.
Tänk dig bara, Göran», fortfor gubben nu i godt lynne,
»tänk dig Ana Mollberg till häst i en bröllopsstass,
med fiolen under hakan och kluten bak på nacken. Pang,
pang, smälla skotten vid hvarje gård, jag ville just se Ana!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
