Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå du, Gunnar är redan kommen; han har luktat, att
Anna Mollberg skulle spela här; pojken är förhäxad i
tösen, och svägerskan min är rasande, förstås; hon har
aldrig haft kärlekssjukan, det borgar jag för; min
halfbror hade pengar och söp sig aldrig full mera än
hvarje marknadsdag, gillen oräknade. Hon tog honom,
och han, stackaren, sa’ aldrig så mycket som hass,
hvarken då eller när hon låste honom från sängskåpet,
Gunnar brås på sin far. Har du hört hans nyaste visa,
den sjunges nu i hela byn och skall därtill redan vara
tryckt i Lund och stå på samma blad som den där:
"Om någon vill veta hvad kärleken är’. Jag har god
lust att förarga mor Marna; Anna Mollberg skall slippa
att sitta som en höna på en brädlapp hela kvällen;
hon skall dansa — »
»Hur går det då med musiken om — om
spelmännen få dansa?» afbröt Ana och höll förklädet för
det blossande ansiktet, troligen för att skydda det mot
lågan från spisen.
»Göran och lille Per kunna allt fila ensamma en
stund, men se, Göran blir väl kavat, ty tösen är hans,
snäll tös för öfrigt, passar att hålla ihop Strängbergska
huset; ty — lätt fått, lätt gått, sa’ spelmannen».
Ana doppade hastigt sina händer i en skål med
vatten och lade dem öfver ögon och kinder. Den sista
kakan var nu färdig, och Ana afbröt sin fars vidare
meddelanden, med tillsägelse att han nu kunde låta
inbjuda bröllopsfolket.
Kort derefter intågade hela skaran med musiken
i spetsen i den rymliga sommarstugan.
Det så kallade brudparet, hvilket egentligen ej var
annat än ett slags skottafla för de andras högt
uppdrifna lustighet, placerades af talmannen under mycket
krus i högsätet; sedan satte de öfrige deltagarne sig
utan att fästa sig vid någon rangordning. Däri skilde
sig detta härmade bröllop mycket från de vanliga
bondbröllopen då för tiden.
Endast musikanterna förblefvo stående för att
»spela gästerna till bords», och en rodnad flög öfver
Görans kinder; en blixt ljungade ur hans öga, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
