Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockenskräddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att man kanske inte en enda dag kan undvara
linnerocken utanpå pälsen, ifall man ej vill ha fårskinnet
uppblött till kalun (maträtt af ox- eller fårmagar).
Mor tag in tvåskäftsräckan, när du lägger ut vadmalet!»
Alla fruntimrens ansikten, utom Marias,
förlängdes vid husfadrens befallning, mot hvilken det ej föll
någon in att göra invändningar; endast moran sade i
tvekande ton: »Men, du har ju ej ’vegat’ alla skinnen
ännu, Per?»
»Det gör jag snart», svarade han. »Troen, tag in
skinnpackorna från köket!»
Medan mäster Knut tog mått af ett halft dussin
mer eller mindre lurfviga drängar och gossar till icke
mindre lurfviga pälsar, vecklade husfadern upp de
illaluktande, med salt, alun och rågmjöl ingnodda
fårskinnen, från hvilka han afflådde fetthinnan, hvarpå han
trädde det sålunda tillberedda skinnet i en stor, vriden,
med skarpa kanter försedd järnring, som för detta
ändamål var fastgjord i dörrkarmen.
Skräddarlärlingarne lagade flickornas gamla tröjor,
medan mäster Knut klippte till pälsarne. Saxens ljud,
spinnrockarnes surrande och järnringens skrapande mot
skinnen, under det far vegade dem fram och åter,
bildade en egendomlig söfvande konsert i det stora
rummet, där ingen talade ett ord, så länge far fanns därinne.
Och det stod skrifvet i händelsernas bok, att Per
Svensson ej så brådt skulle lämna stugan; ty bäst han
slet och drog i de motsträfviga skinnen, lossnade
järnringen från dörrkarmen, och fader Per flög baklänges,
med fötterna i vädret, utåt stuggolfvet, och det med
en fart, som kom såväl mor själf, som de öfriga
kvinnorna att skyddande utbreda armarne öfver sina
spinnrockshjul, hvilka voro också vida skörare än fader Per.
Henrik skräddare hade svårt att kväfva sitt löje
öfver den sprattlande husbonden, och Troen hviskade
till kökspigan: »Straff för det vi fingo stå tillbaka för
pälsarne». Men husmodern och mäster Knut skyndade
till och hjälpte fader Per, först på fötterna och sedan
i den bäddade »kakelungssängen», ty husbonden fann
det fördelaktigare för sin värdighet, att hans fall fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
