Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockenskräddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den innersta, den viktigaste, uppläts aldrig i oträngda
mål; den senare, i hvilken mästare och lärlingar
hopplockade likt och olikt, tömdes i hvarje gård, dock
förstås efter en omsorgsfull sortering af mäster, som
begagnade nätternas tysta timmar att för sina lärlingar
hålla hviskande föreläsningar öfver sockenbornas olika
släktförhållanden, på det ’man ej skulle tala halsen af sig’.
»Nå», sade moran, sedan alla nyheterna voro
afhörda», hörs det ej af något gifte för den nye
sockenmannen, jag menar ungkarlen i Röamölla? Mäster
syr ju äfven åt honom?
»Jag syr lönekläderna åt hans drängar och pigor —
för han ger dem ändå kläder i lön, fast han är för
nymodigt sinnad i somliga ting», svarade Knut i
trumpen ton.
»Han låter sy sina kläder i staden», upplyste Henrik
och flög, efter en hastig blick på Maria, ned under bordet.
»Jag tappade min synål», sade han.
»Din nya nål, påg, och jag som ej har mer än
tre skinn-nålar kvar!» klagade mäster Knut. »Se noga
efter om du ej kan finna henne i skinnullen!»
»Jag har goda ögon,» förklarade Maria och kröp
ned under bordet till den unge skräddaren.
Troen sköt spinnrocken från sig, och, med
händerna stödda mot knäna, med flämtande bröst och
gnistrande ögon lutade hon sig framåt för att kunna
kika efter — synålen.
Hvarken Maria eller Henrik märkte spejerskan.
Med blickarne fästa vid hvarandra, vände och rörde
de i det tjocka lager af afklippt fårull, som låg under
bordet. »I kväll!» hviskade Henrik. — »Hos
spädkalfven», svarade Maria. — »Här är nålen!» ropade han
jublande, sprang upp och visade den oskyldiga
synålen för sin mästare, hvilken betraktade den, som om
hon varit en kär vän, den där lyckligt blifvit räddad
ur lifsfara.
Med blossande kinder och krypande på händer och
fötter kom Maria från det besynnerliga »stämmemötet»,
som Troen i sitt plågade hjärta kallade det, och tog
plats vid sin spinnrock småsjungande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
