Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockenskräddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och drog den af så många olika känslor uppskakade
flickan med sig till ladugården.
I ladugården var fullkomligt mörkt, men mor
kände till lokalen, och äfven om hon ej gjort detta,
skulle ett par halfhögt talande röster ändå vägledt
henne. Hon grep fastare tag i sin kvastkäpp och i
Troens arm. »Stilla!» bjöd den uppretade kvinnan
hviskande.
»Jag litar ej mycket på karlarnes tro», hördes
Maria säga.
»När den varat år och dag, så borde du väl kunna det.
Ja, Maria, jag känner en, som aldrig får dig ur sitt sinne
och som ej finner ro hvarken natt eller dag för sina
heta tankar,» svarade Henriks stämma. Men var det
väl hans röst, denna bäfvande, upprörda stämma?
Kunde sorg och ångest bo i den lustige Henriks bröst?
»Och hvem är han, som bär mig så i sitt sinne,»
sporde flickan i förnöjd ton, liksom hon förut känt
svaret.
En tystnad uppstod; de båda lyssnande kvinnorna
togo ovillkorligt ett steg framåt för att höra svaret.
Det kom: först en suck så djup och tung, som om
den på sina vingar burit bort ett människohjärtas hela
glädje och hopp, därpå ett skratt, ett ljud af stelfrusna
tårar, och Henriks stämma ljöd åter lustig då namnet
— »Erik Lavessen i Röamölla» — kom öfver hans
bleka, skälfvande läppar.
Mor Per-Svens släppte sitt tag kring Troens arm.
»Tosa, som du är, gå du bara till dina kvällsysslor,
och se här, tag »kostaskaftet» med dig upp i köket!»
hviskade moran och knuffade den bestörta, men
hjärteglada pigan sakta utom ladugårdsdörren.
»Han står fast vid sina tankar?» sporde Maria åter.
»Ja, intill bleka döden, och väntar nu på ditt
svar».
»Det får han ha besvär att själf, åtföljd af talsman,
hämta hos mina föräldrar; det skickar jag ej med
skräddarebud, fast det nu lyster mig att höra, hvad
Erik talat om mig sedan sist ni sydde här,» genmälde
flickan i stolt ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
