Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urminnessamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade honom, om han varit med i sällskapet, då de
gingo hem från åldermannen, och då Vysten förnam,
att den lärde var liksom häpnadsvärd öfver den syn,
han sett, sade Vysten, att det nog blifvit etter värre,
om han icke tvingat Knarren att bära honom, Vysten
begrips, fram till gasten, så att han kunde inbilla gasten,
att det var en ryttare, som kom emot honom, och så
läste han latin öfver honom, så han dunstade bort som
en sup i solsken.
När urminneskarlen hörde, att det var fråga om
latin, talade han om för Vysten, att »sådant hade han
läst, tills han var nära efter att få släppa till lifhanken,
så att han nog skulle kunna tro sig till att mana
gastar, om de ej blossade värre än den de sett om natten,
för det var ju bara en af dem, som blossa för gamla
skatter, det hade väl Vysten märkt», sa’
urminnesstudenten.
Ja, visst hade Vysten förstått det, kan veta, och
han hade också förstått, att det ej kunde vara någon
annan, än gamle Knarre-Pellen, åldermannens morfar,
som troddes ha gräft ned en kopparkittel med pengar
och silfver, som han skaffat sig på underfundigt vis.
»Vill han bara blossa ett tag till, medan herr
studenten går här i byn, så kunde kanske vi två ta upp
skatten nästa torsdagsnatt; vi ha nu bara tisdag, så
till dess bli vi nog färdiga med allt», sade Vysten.
Urminnesstudenten trodde också, att tiden skulle
räcka, om nu bara gasten ville blossa ett tag till med
det första.
Nästa natt gick Vysten och passade på detta här
penningeblosset, medan han med en stor rönnkäpp
skref cirklar och rundarier omkring sig och läste latin,
så det rök kring honom. Rätt som han står utanför
klockarelyckan, reser sig den hvite och slår till ett bloss
så farligt stort, att Vysten slängde sin trollkäpp och
for mot byn, för han let aldrig rätt på latinets kraft,
när det gällde att pröfva den, för han var ej lärd
nog, förstås.
Emellertid hade åldermannen gått och grundat på
gillesnattens gastabloss, så äfven han kommit att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
