Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urminnessamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göingska, och studenten hörde, hur Vysten skrek: »Släpp
mig, Pelle, eller skjuter jag dig hvar det bär sig!»
Så skrek en annan röst: »Dra dit, du vet, men släpp
mitt hår, eljes sticker jag dig med stål, din gastafan!»
Och så barkade de åter ihop, för nu, när de talade så
ren svenska, att de nämnde hin, förstodo de båda, att
det var ett brödspöke man tafsade med och att
ärendet gällde gamle Pelles kopparkittel, och detta gjorde
dem ryska i hättan, så att de slogos så hårtottarne
röko kring dem.
Under tiden hade åldermannen, som var rädd, att
Gissle på egna boliner skulle ta skatten, listat sig fram
mot kyrkogårdens norra sida för att titta, hur det gick
för Gissle, när han skulle mana gamle Sluge-Pelle. Så
får han se detta hiskliga slagsmålet och höra detta
hväsandet, och det kröp kallt nedåt ryggen, som om
han fått en skäppa långa, röda jordmaskar innanför
skjortan. Hade gasten och Vysten bara hållit sig grannt
stilla på en fläck och borstat på hvarandra där, så
hade nog åldermannen hållit stånd, där han stod, men
de däklarne kommo allt närmare och närmare, och
då visste han ej bättre råd än krypa ner i hålet under
brinken. Han tar ett bra hopp; ett stycke af brinken
lossnar, ramlar ner på urminnessamlaren, som ger till.
ett gastaskrik och reser sig så lång han är i
Halta-Pellas rynkes-sjaminsett och hugger åldermannen i
hårtotten, och nu ligga så de två där och töflas, så
gruset far omkring dem, för åldermannen tänkte inte annat,
än att det var den gamle, snåle Pelle, och honom hade
han ett horn i sidan till, och studenten mente väl, att
det var en mordisk människa.
Bägge paren gingo på med hyflandet, tills Vysten
kom fortare än han ville ned för branten, och i farten
stod Gissle på hufvudet efter honom, så nu voro alla
fyra skattgräfvarne församlade där nere. Då begrep
urminnesstudenten schäsen, slängde åldermannen bort
på de andra två, som nu röko på honom. Därvid
passade urminneskarlen på att kränga af sig gastahamnen
och kila bort från hela reveljen.
Men när de tre andra borstat sig abenicka, så de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
