Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hädanefter skulle Gunilla undervisas af sin
halfbrors, grefve Axels lärare, hvilken nu tillika med
grefven skulle bo på slottet.
Grefve Karls lik hade ej ännu anländt till
Ättlinge. Först sedan kistan blifvit färdig och afsänd till
gästgifvaregården, skulle det föras dit. Fröken Beata
hade rest till staden i någon viktig angelägenhet;
Gunilla och jag glömde sorg och allt för att njuta af vår
tillfälliga frihet.
Det första vi företogo oss, var att söka upp min
»fästman» Granberg för att så vidt det berodde af mig
återgifva honom hans frihet. Det var visserligen en
lättnad så väl för Granberg som mig att få visshet i
afseende på hvarandras önskan att blifva lösta från
det aftvungna löftet; men vi erkände båda att vi voro
maktlösa gent emot nådig frökens järnvilja. Granberg
kunde ej blottställa sin mor och sina systrar för
härskarinnans onåd, och jag vågade ej för mitt lif säga
ett ord, som kunde förpassa mig till spökrummet.
Med en blandning af ömkan och harm hörde
Gunilla på vår klagan. Plötsligt utbrast hon:
»Helena kan ju helt enkelt fly från Ättlinge, så
är ju den saken hjälpt!»
Granberg stirrade häpen på henne.
»Fly från Ättlinge!» upprepade han. »Hvarthän?
Hvem skulle väl våga antaga sig nådig frökens
myndling?»
»Jag har rika, ansedda släktingar i hufvudstaden»,
svarade Gunilla. Till dem skall jag skrifva;
respenningar skall jag skaffa — jag kan sälja några af mina
guldnipper. Vi kläda Helena i mina kläder, Granberg
följer henne förklädd till kammartjänare, det skall gå
förträffligt. Men ännu brådskar det ju ej, så länge det
ej är tal om lysning; först när Granberg får
befallning att gå till prästen, försvinner bruden».
»Planen är vågsam», svarade den unge mannen
bekymrad; »men om Helena vill ...»
»Jag vill ingenting bestämma nu», afbröt jag, illa
till mods vid tanken på att jag ensam skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
