Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, och fastän han ju till slut nog förstod, hvem
jag var, så bugade han sig ändå så artigt för mig,
då han gick uppför trappan», sade jag.
»Ned för trappan menar du väl», inföll Gunilla.
»Nej upp för, naturligtvis!»
»Men han gick med min bror» ...
»Löjtnant Filip?»
»Hvem talar väl om honom! Jag menade
naturligtvis magister Seldén. Men hvad skall han säga, när
han ser dig förvandlad till tjänarinna?»
Det rörde mig föga, hvad magistern tänkte; han
skulle ej lära mig att tala franska, men jag kände
däremot en viss fruktan för löjtnant Filip. Inför honom
ville jag ej stå till rätta för maskeraden i korridoren.
Jag fattade i tysthet beslutet att genast göra mig något
ärende in till honom och förklara saken — men på
hvad sätt?»
»Fröken Gunilla, jag måste genast bära in friskt
vatten till löjtnanten», sade jag.
»Ja gå, men säg honom att du verkligen är en
fröken Ättensköld, som grymt förtryckes af en
onaturlig faster — nu vid arfskiftet måste vi söka göra
dina rättigheter gällande», förklarade Gunilla.
Nådig frökens hotelse att stänga mig inne i
spökrummet rann mig i hågen och jag beslöt att handla
försiktigt. Vid mitt inträde i rummet med
vattenkaraffen, vände löjtnant Filip bort ansiktet, som om det
smärtat honom att se mig i min rätta dräkt, men då
jag sysslade med ett och annat i rummet, sporde han
med någon tvekan efter mitt rätta namn.
»Min mor kallade mig Helena Ättensköld, grefve
Mauritz dotter; nådig fröken har för ett par dagar
sedan befallt mig att ändra mitt namn till Lena Björk,
på samma gång nådig fröken gaf inspektoren och mig
befallning att vi skulle gifta oss med hvarandra»,
svarade jag med tårar i ögonen.
»Hvilken grymhet!» mumlade han. Högt sporde
han: »Hålla ni två ej af hvarandra?»
«Fröken Gunilla och jag! Jo mycket... Jaså,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
