Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stund sedan träffat Granbergs mor och då lyckönskat
henne till den förestående ändringen inom hennes
familj.
I detsamma hörde jag Axel ute i förstugan gräla
på hushållerskan för det hon ej vågade eller ville baka
pannkakor till middagen. Vreden jäste starkt i mitt
hjärta och jag längtade äfven erhålla visshet om den
tillämnade lysningen.
»Sitt stilla och var tyst!» sade jag till min
gråtande gäst. Därpå sprang jag ut och låste igen dörren
om henne.
»Helena», ropade Axel, då han varseblef mig»,
är det ej billigt att denna stora dag, då det uttages
lysning för dig och din högt älskade fästman, minst
bör firas med pannkakor?»
Hushållerskan såg på det högsta öfverraskad ut.
»Är det sanning?»
»Vågar hon kanske betvifla en grefve Ättenskölds
ord!» utropade den öfvermodige ynglingen. »Jag har
fått min nådiga fasters tillstånd att underrätta mamsell
Gren härom och att, dagen till ära, hela betjäningen
skall dricka Lena Björks, kammarjungfruns,
välgångsskål i ett glas vin. Se här är nyckeln till vinkällaren;
jag skall själf följa mamsell Gren dit ner».
Här fanns ej något tvifvel. Fröken ville på en
gång göra slut på kärlekshistorierna. Axels ondskefulla
ansikte stegrade min vrede till det mest onaturliga
lugn.
»Tack för underrättelsen, grefve Axel», sade jag
och gick honom helt nära. »Jag har dessutom en skuld
att afbetala: Då ni anlände hit, behagade ni kyssa
mig, och derför får ni denna betalning af fröken Helena
Ättensköld, som ej låter kyssa sig af en sådan bängel,
äfven om han råkar vara en kusin».
Härunder följde ett par slag på hans skägglösa
kinder. Vid det tredje flydde mamsell Gren, vid det
fjärde och femte stängdes alla dörrar i slottet, ett
uppmuntrande tecken från betjäningens sida, och jag svek
ej heller dess hopp om hämnd. Jag ryckte till mig ett
gammalt paraply, tillhörande hushållerskan, och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
