Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De välförståndige barsebäckarne. (Norra Åsbo härad). - De blefvo lurade. (Norra Åsbo härad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefver, den sillslukaren!» sade de alla, oeh så började
de öfverlägga om, hvad dödssätt ålen skulle ha.
Till sist sade Mass:» Det säges, att ingen död är
så förfärlig, som att sänkas lefvande i vattnet, och
viljen I som jag, så dömma vi ålen till detta straff».
»Ja det är lika godt till honom. Det är inte mer,
än han har förtjänat, den otäcke glupske storslukaren».
skreko alla barsebäckarne, för ju mera de tittade på
ålen, ju ondare blefvo de på honom.
Nu kan tänkas, att de välförståndiga barsebäckarne
fingo brådt som en katt, som har två tallrikar att
slicka, för nu skulle de lägga ålen i en vagn och
köra honom ner till hafvet.
När de så kommo dit och skulle släppa
ålalifvet i vattnet, jag vet, så började han kroma och
slingra sig hit och dit med både hufvud och rumpa,
så han nära hade beväkt barsebäckarne. En af dem
sade till och med: »Jo jo, god vänner! En kan nog
veta, att döden är hård att gå på».
Och det säges, att hade det inte varit för skam
skull, och för det de en gång dömt honom af med
lifvet, så hade aldrig barsebäckarne haft hjärta i sig
och släppa ålen i lefvande lifvet ut i hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
