Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En hemsk tilldragelse - 2. Under Svinottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
masyska med mig, utan att pusta som en blåsbälg, så
fick hon stå där. Men inte trodde jag hon gick och
drogs med lifvet på så vis. Skjöbba dig undan, Lusse,
jag far i väg till länsmannen!»
»Baraste ett ord till! Hvem vålleret, Jösse?»
»Det känner jag inte. Ingen själ vet det. Men
när hon skulle ta emot blodet efter Sven Svensas svarte
galt, blef hon med en momang hvit i synen, som en
mjölad sill, tappade vispen i blodbyttan och hväste
något om att ta lifvet af sig—»
»Den arma, hårdt pinade själen! Må tro hon var
något tillpressad!
»Ja, det var hon, Lusse. När jag såg att tösen
kraflat uppför loftstrappan, for jag som en raket efter
och såg henne stå bakom skorstenen och fjomsa med
ett snöre. Jag fram till’na med knifven i handen. Hon
rycker den från mig och kör den in —»
»Jag svimlar, Jösse! Rakt i bröstet, hva?»
»Nej, i ryggen. Två tag, och lifvet var borta.
Hi, då. Blodet lefras i kroppen på mig! Och
Marnas unga blod förrann på loftet».
»Lifvet for af som ett nix, Lusse. Hon skar i två
tag af sina — snörband. Ajöss, ajöss, Lusse! Jag skall
skala å till länsmannen och slakta en tjur!»
»Din rälie agud! — Din torsk! — Din
snörstöfvel! — Ditt ogudaktiga snillefoster! — Nu får jag i
väg och stanna Halta-Lena, innan hon rantar i väg
med ravaljan! Den Jösse, den Jösse, som aldrig kan
hålla upp med att drifva hommer och teaterspel med
skickligt folk!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
