- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
35

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. T. Demons brefdufvor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

7. T. Demons brefdufvor.



Nej, nu må min röda höna gala! Komma icke
tidningarna immerdickt med sina stämplade
brefdufvor, liksom om det skulle vara en rent färsk nyhet
med sådant fyle i mänsklighetens banaler! Nå ja, en
får förlåta tidningsskrifvarne; eftersom de skola sno
ihop ett eller två blad om dagen, ha de ej tid bli så
bevandrade i den högre pose-poesien, som en annan
var redan i sina fagra ungdomsdagar, utan få de på
egna boliner sätta ihop sina notiser, ser herr frun.

Vore de så välbekanta med den historiska
forskningen som jag, skulle de veta, att det har i
evärdeliga tider funnits brefdufvor, men man brukade bara
inte stämpla dem, liksom man stämplar fläsk, ty man
visste ej då, att fylet var behäftadt med trikiner. —
Ja, herr frun som är på min ålder, känner kanske till
kung Frittsjoff och hans hustru Elida? — Ja så, inte
det. — Jo, de lefde här i landet under förra
decenn-decemberiet och Frittsjoff, som var gifta karlen, höll
sig med en stor skock brefdufvor för att, bakom Elidas
rygg, kunna sända kärlekskorrespondenter till den
undersköna prinsessan Ingeborr.

Hvarken på den tiden eller i min ungdom fanns
här telegraftrådar, telefontrattar eller en kringstrykande
flock brefbärare; därför var också svenska folket
mycket poetiskare än nu vid sekelslutet, och jag kan
justament förtälja om en yngling som rakt tog kung
Frittsjoff till sitt kärleksmönster, med den skillnad,
att denne yngling ännu inte var gift, som väl varförrexten.

Ynglingens far hette Jens och hade fått
öknamnet Reson och rådde om Smörhålan, ett eländigt torp
under Lindeshög. Dessutom spelade Reson på fiol och
hansa påg blåste flöjt på alla dans- och bröllopsgillen.
Pågen var döpt till Truls, men sedan han i skolan
blifvit upplärd i svenska språkläran, ville han hvarken
heta Truls eller ta resonnamnet upp, utan förändrade
hela redligheten T. Demon, när han skref namnet,
men eljes värdt han kallad Tedemon, sen han blef
för lång att kallas Trulsapågen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free