Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En lärorik berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öre stycket, och när så koleran, med mordbusen i följe,
bröt fram i samma gård som du, Karna, kokat en
skuta stickelbärsgröt i en oförtennt bykkittel, for, skam
till säga, själfvaste pannicken i alla stadsboarne.
Rådmannen ville genast köra väck sin svärmor tillbaka
ut på landet, där hon eljest bonerade, och ta unga
frun med sig långt jäderen i våld från mordbusen. Men
se svärmutter var likasom litet hushållsaktig med sitt.
Allt detta skisserade förstås Fina, som nu skälls för
fru Pral-Borg-Pettersson, förty hon har varit förmäld
och skild några hvarf sedan jag kände henne som
kammarpiga. — Hvar befann jag mig nu? — Jaså,
jo, svärmutter, som var i stånd till att slicka råttan,
som omkommit i syltburken, hade prenummarerat på.
tolf varma badbiljetter, och hade ej begagnat mer än
de sex, och som hon, naturlemang, inte kunde spilla
de andra sex, rultade hon på en och samma dag fyra
gånger till badhuset och lade sig i blöt en halftimme
samt kände sig riktigt bra uppfriskad. De andra två,
baden ämnade hon ta följande förmiddag före afresan.
Men då hon på morgonen tittade in till sin dotter,
som, med Finas benägna biträde gjorde sin to-alett,
voro de båda två rent svartfläckiga i anletsdragen och
det ena af rådmanskans ögonbryn stod på ända
uppåt tinningen.
»Ko-leran, ko-leran!» gallskrek gamlan,
ballanserande baklänges ur kammargemaket, genom
kökspersonalen och ut på gården, där hon började hålla för
magen och vänstervrida sig värre än ett halfflått
ålkreatur. Och nu flöt där män, kvinnor, barn och
människor ut ur hvarevilia gårdslogement och den ene
öfverljudade den andre, värre än när svin slåss om
sänghalmen på en kvällstund, ända tills Fina kom
sättande för att för gamla frun förklara svartsmåleriets
hemlighet.
Men vid åskådningen af Fina for först den rätte
pannicken i hvar och en af de församlade, ty se —
mina åhörare — hon ante inte det bittersta om, att
hon själf såg ut som ett gammalt
skrifbordsläskpapper i synamentetet.
Se, saken var den — skisserade fru Fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
