Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Knastens talang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på båda sidor af brödskifvan och lägga två slags färskt
kött ofvanpå hvareviga dag, och ändå haft matstack
i min spiskammar under slaktmånaden. Jag skall dock
ej påstå, att jag är så ogudalös, att jag grämer mig
öfver talangers och gåfvors olika fördelning på jordens
runda klot.
Man skulle kunnat tro och tänka, att kunderna
respekterat Knastens ärfda talang så om pass, att
ingen vågte ha med’en att bestilla, men detta är ett stort
felsteg, mina vänner. Fruntimmerna voro rent
förgjorda i denne skräddare, förty ingen tog så knappt
tyg till deras tröjor och lifstycken, som han; de sutto
så, att där måste två man till att knäppa plaggen i
medjan, och det tyckte de om. Detta var Knastens ena
skräddaredygd; den andra var, att han alltid snurrade
rundt på bordet och vände sin ryggtafla till, när
kvinnfolken skulle lägga sig om kvällarna i storstugorna,
där han satt uppe till midnatt och sydde.
Manfolket vore inte så värst dana i Knasten —
och inte de fetaste mororna heller, för den skull —
för han tillämpade sin talang väl mycket äfven på
deras plagg, så det hände ibland, att de fingo hålla
armarna utsträckta, som om de ville fånga höns. Men
Knasten förklarde då, att plagget vore figurligt och
efter nyaste bruket på herregårdarna, och så gaf man
sig till tåls med, att klädespersedeln ej ändå var så
liten, att man rakt inte kunde dra den på kroppen.
Tidt och tätt slogo husbönder och moror vess med
sina naboar, att de skulle vara i stånd att oxelvera
så skarpt på Knasten, att han inte skulle förmå bruka
sin talang på deras tygstycken, men bet blefvo de
alltid, det var lika klart som fläskspad julaftons middag,
och det hade blifvit till en tretsam vana i byalaget
att slå vess om Knastens ärfda talang.
I den tiden bodde där en förnäm herre på
Hersensborg; hvad han fått för namn i dopet, vet jag
icke, men han var gammal, när han ärfde godset, och
det var hans begäran att bli grattelerad gubbenören,
fast att han ej var som värst gubbavuren att se till.
Skolmästaren han hette på den tiden Klockström, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
