Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Knastens talang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skåda. Hvad jag i dag har syndat. — O, evighet, din
längd mig fast förskräcker!» gick han på i ett kör.
»Hvad i Heljarp fallerar dig, karl? Du hoppar
och fäktar värre än hin i ett torrt flundreskinn! Hvad
står på? gäspar jag i min säng.
»Hon håller mig i bakgeren, ändå jag inte gjorde
’na den bittersta skada! Ack, Jösse, kom och befria
mig och ge mig rum i sängen bre’ve dig, tills det
börjar ljusna! Hjälp, hon är på låset! Jösse! Jag
besvimlar!» — — —
Nu tordes jag inte drifva sjåserna längre, utan
skred till och befriade höntingen — Knasten var
tämligen utminuterad till växten — och stoppade ner
honom i min säng.
»Förtälj nu sanningsälskande, hvad du upplefvat,
så du kom i detta öfvernaturliga tillstånd och
förhållande i dörrspringan!» förmanar jag så högtidligt som
en präst.
»Ack, Jösse, jag skulle bara gå upp och dricka,
hade glömt, att hon blef satt intill mig, trefvar för mig
med händerna och råkar dra bårklädet och lakanet af
liket. — Hu, Jösse! — När jag så böjer mig ner,
hväser käringen till tre tag: Pst, pets, pest! och blåser
mig midt i snaggen».
»Käringen! Hon ligger nu på bordet i stugan.
Det är ju baktråget med den sötsure degen, som bars
in till dig, Knast. Tror du mig inte, skall jag flinta
upp eld på ljuset, så får du se, hur degen jäser.
»Nej, eljes tack, Jösse!» svarar han och hoppar
kvickt som en padda ur dynorna och försvinner som
en dimfigur genom dörren. Men inne vid baktråget
stod Sven-nojs med en tänd talgpråsa i näfven och
lyste på Knastens fine långrock, som mist båda
skörten; Knasten hade i mörkret öfvat sin talang på
rocken, i den tron att det var morans fina klädesberedda
vadmal.
Knasten tackade och sade nej till
begrafningsbjudningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
