Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Just smygandet, mor, just det föreföll mig
betänkligt! Jag ville ej säga ett ord åt honom, utan
tänkte det var bäst att se, hvar det bar hän, då han
de mörkaste kvällarne i förra veckan tog vägen åt
Varggropen».
»Åt Varggropen, den illa beryktade stadsdelen!»
utropade gumman bestört.
»Ja, men gissa nu hvem han där besökte!»
»Jag känner hvarken folket eller deras namn»,
svarade frun med värdighet.
»Du har väl åtminstone hört Spå-Karin omtalas;
det är till henne Tallkvist går», skyndade sig Lund
att upplysa.
»Till Spå-Karin! Har nu också han, en ordentlig
arbetare, blifvit lika så galen, som stadens så kallade
finare damer, herrar ej att förtiga, som springa dit,
för att bli spådda. Man skulle frestas tro, att vi gingo
tillbaka i kristlig upplysning i stället för framåt! Vet
du, far», tillade hon efter någon besinning, »Tallkvist
måste vara olyckligt kär i någon. — Du låter väl ej
honom taga mått af de unga flickorna?»
»Hur kan det falla dig in? Sådant där gör jag
själf; men där ligger dock något i, hvad du nyss sade.
Jag hörde i sommar, att han brukade gå med Alma
Lyrén i parken om söndagseftermiddagarne».
»Kammarjungfrun hos grefvens, hm! Flickan skall
dock ej vara oäfven, men bäst vore det dock för
Tallkvist, om han ej komme i broderskap med
grosshandlaren Lyrén, Törns och den raden, hvilken lefver som
hvar dag vore den siste».
»Du behöfver ej frukta, att de herrarne och
damerna dricka brorskål med en gesäl!», skrattade Lund.
»Jag vet ej heller hvarför Tallkvists tycke för en
kammartärna just skulle så förvilla honom, att han
behöfver fråga en spågumma om sin framtid»,
svarade fru Lund, rätande på sig; »en duglig
handtverkare må väl vara så god som en dagdrifvande
lotterispelare».
»Nog tycker jag det samma, kära Magda, och vi
vilja hoppas det bästa för vår hederlige Tallkvists
framtid. Det är bäst att låta honom gå och drömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
