Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tallkvist satt redan påföljande dag vid sitt arbete,
då Lund kom i verkstaden. Han sade sig vara frisk,
men Lund märkte under dagens lopp, att den
besynnerliga oron för ingen del gifvit vika, utan snarare
hade tilltagit hos den unge mannen, som tycktes hafva
grufligt svårt för att sitta stilla på trefoten, utan
oupphörligt såg mot dörren.
»Han har nu äfven fått bäseläder i skorna, liksom
så många andra arbetare nu till dags; han vill ut och
hålla frimåndag halfva veckan, det är sjukan, men
ännu blygs han för mig och gossarne», sade Lund till
sin hustru ett par dagar senare. »Jag får hålla mig i
verkstaden från morgon till kväll, att ej frestelsen
lättare får makt med honom under min frånvaro».
Den gamle hedersmannen höll ord och vek ej från
sin post, men aldrig hade lärgossarne funnit tiden
kortare eller behagligare, ty mäster förtäljde om sin
ungdom, sina gesällvandringar, om den gamla skråtiden,
då alla skomakare voro ett enda brödraförbund.
Tallkvist bjöd förgäfves till att lyssna till dessa
skildringar, hvilka under andra omständigheter skulle
hafva varit af stort intresse äfven för honom; hans
öron voro nu blott spända för att uppfånga ljudet af
hvarje fotsteg, som närmade sig verkstaden.
»Väntar Tallkvist någon?» frågade slutligen Lund.
Han spratt häftigt till och körde svinborsten och
becktråden genom tomma luften. »Ja, jag väntar —
barberaren», sade han dröjande och förlägen.
»Barberaren! Hit?»
»Ja, bara hans pojke förstås. De skulle ha in en
del oljor och pomador från Tyskland och ha på samma
gång lofvat taga med några saker af en ny sorts
blanksvärta, som jag hört mycket berömmas».
Lund svarade blott med ett »hm!» till denna,
som han grant hörde, inlärda läxa.
Bortåt aftonen syntes dock verkligen barberare
Zahls pojkes svartlockiga hufvud på verkstaden, medan
den öfriga delen af hans lilla lifliga person höll sig
på andra sidan om den halföppnade dörren. »Fater
vänter den Tallkvist den — kväll — abend». Hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
