Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring kyrkan och blåsa nio gånger i dörrens
nyckelhål. Och om det bara kan lyckas honom narra Karin
att förråda sättet att läsa andra bokens afdelning, blir
han kunnigare i magi än alla de nye amerikanarne,
som dock drifva lärdomen under ett annat namn».
Under detta besynnerliga tal hade ett ljus
uppgått för Alma; hon nedsjönk med händerna för
ansiktet på en stol. »Ernst, det är du själf som umgås
med tanken på sådana mörka konster; du spelar på
lotterierna, fast du på vår bröllopsdag heligt lofvade
mig, att den förste gången äfven skulle bli den siste!»
»Det dumma löftet narrade Lunds dig till att
affordra mig; tror du då det kostar så fasligt
mycket att spela?» svarade Ernst, sökande att utbyta sin
förlägenhet mot den uppstigande harmen.
»Nej, Ernst, detta vore det minsta», sade Alma,
nu med fullkomlig fattning; »men utom det att
löftesbrott är en synd, som medför sitt säkra straff, så
är den eviga oron, väntan och spänningen, som
borttaga all lust för arbetet, en tusende gånger större
förlust än insatserna. Dessutom frestar hoppet om ny
vinst till utgifter, som dessförutan ej skulle komma i
fråga. Se på min bror, hvarthän har hans stora
lotterivinst fört honom? Jo, i armarna på en sådan
vinglare och bedragare som Törn. Grefvinnan sade mig i
går, att här talas om förfalskningar och att så väl min
bror, som hans fine svärfar, stå resfärdiga till Amerika.
Man vill för familjens skull låta Törn resa bort».
Tallkvist såg skrämd ut. »Ja, men Alma, jag har
ju hvarken förfalskat eller stu—» han höll inne med
det sista ordet och slog ned ögonen.
Nej, Gud ske lof att det ej gått så långt, men det
är illa nog att du spillt bort ditt anseende som
ordentlig arbetare. Dock, detta bör jag ej förebrå dig,
ty det var min egen fåfänga, som dref dig till att
uppgifva din plats och — kanske äfven till att fresta din
lycka på lotterispel. Jag lider nu blott hvad jag
förskyllt. Men, Ernst, käre vän, slå de lockande, de
syndige tankarne ur hågen och gå för all del ej och sätt lit till
en spåkäring; du slutar med att göra oss båda olyckliga!
Tallkvist svarade ej utan gick ut i verkstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
