Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra skulder; man vill förklara hans obestånd
uppkommet däraf att han super; dock, detta kan jag ej tro»,
sade Lund till sin gumma.
»Det tror ej heller jag», svarade hon, »men han
har samma besynnerliga drömmande utseende nu, som
den tiden han gick och hoppades på sin lotterivinst, och
jag tror att han fortfarande spelar och i hopp om vinst,
gör skulder och genom allt det trassel, som åtföljer dylika,
förlorat all lust för arbete. Vår gamle gesäll tittade i
dag på morgonen in till mig och han ömkades öfver Alma».
Ja, jag vet, hon var hos honom i går afton»,
afbröt Lund. »Han bad väl äfven dig komma de
stackars unga människorna till hjälp, innan det blef
tallstrunt med min forne ordentlige Tallkvist».
»Ja, far, och om vi bara lyckades få deras förtroende
— men tyst, någon knackade på dörren! Hvad kan det nu
vara för en liten rädd stackare, som ej vågar be om ett
stycke mat, något som ju aldrig här nekas någon fattig».
Mäster Lund gick bort för att öppna dörren för
den förmente lille tiggaren, men såg i stället för en
sådan en välklädd kvinna stå i förstugan.
»Nå, fru Tallkvist! Stig in, vi talade just om
hennes man. Låt oss nu få veta, hur det står till, så
skola vi kanske kunna reda härfvan», sade han i
uppmuntrande ton, då han kände, hur Almas hand
darrade och hur hon förgäfves bjöd till att tala.
»Alma har kanske ärende till mig, gå du, gubben
min, vi skola taga dig med i rådet, då vi behöfva dig,
och jag får eftermiddagskaffet färdigt. Alma väntar nog
och dricker en kopp». Den hjärtegoda gumman fick en
varm bifallsblick af sin man, innan han lämnade rummet.
Den unga hustrun begärde ej bättre än att få
förtro sina sorger åt fru Lund, som var den enda
människa af hvilken hon kunde vänta sig tröst och
kanske hjälp, och hon förteg ingenting af det, hon
kände om sin mans vidskepliga konster och dessas
förmåga att förhjälpa honom till rikedom.
»Du får ej vara så där modlös, Alma», sade
gumman då denna slutat sin berättelse och gråtande
lutade sig mot soffkarmen. »Det torde vara en Guds
skickelse att ni just nu, när mörkrets makter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
